i never knew that there were something i missed

klockan är halv fem och här sitter jag i g13 med gabriella. hon skulle fixa nåt. hänger på bilddagboken och saknar massor av kvinnor.


igår var så jävla bäst, bah drog runt på stan med eskilstunas snyggaste kvinnor och chillade och fyndade, heheh.


alltså jag finns kvar. jag finns alltid kvar. det är alla andra som försvinner hela tiden. det måste vara något stort fel på mig.

jag ser dig väldigt ofta, varje dag, flera gånger om dagen men jag saknar allt och jag känner mig så fucking död
grejen är att du lever som fan


ge mig:
- snygga tischor
- sånt där papper som man har när man ska föra över nåt till tyg
- nya tygfärger
- penslar


grejen är att allt försvinner. för allting faller. förr eller senare faller allt.
jag faller alltid.

idag lånade jag tre skivor. jag borde cykla hem nu.


i love paris in the rain


a bar by the roadside

men jag blir så arg just därför att när jag tittar på filmer och börjar älska dem så äre som om jag lever mig in i dem och önskar att jag var någon av karaktärerna. jag vill alltid vara någon annan. därför blir jag så arg. det känns ju som om någon tar något ifrån en. jag kan inte rå för det.

mathieu kassovitz

och vad skulle jag egentligen ta mig till utan dig utan dina armar och utan dina ord

och jag kan säga att jag älskar allt detta och jag kan säga att jag är svag, väldigt svag, speciellt just nu men jag kan ändå säga att jag trivs, jag måste bara hitta ut. okej?
jag älskar det jag älskar det
dra bara upp mig om jag ramlar


(mathieu kassovitz)

bara bitar som faller

jag sjunker ihop, någon drar upp mig, jag springer iväg, jag skrattar

det jag behöver mest just nu är en nino quincampoix. jag undrar om man kanske kan beställa en nånstans


vi gick tillsammans och vi sjöng

jag älskar att prata med dig. jag vill bara att du ska må bra, det är allt som räknas. och jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar vissa stunder igår. jag grät för att allt är så jävla otroligt helvetes orättvist. och jag HATAR det, mer än någonting annat! jag hatar att världen är så jävla fittigt ytlig och att en sådan underbar människa som du blir så förjävligt behandlad ibland. du förtjänar verkligen det bästa och det var ingenting jag bara sa i stundens hetta liksom. jag menade det verkligen och jag menar det fortfarande.

du sa att jag skulle sluta gråta och att du överlever alltid och jag svarade att det räcker inte att bara vara vid liv, du måste leva också.


jag berättade som vanligt och jag kan aldrig hålla käften och jag hatar överdramatik och jag bara hatar fan.


det är dags att ta tag i saker och ting egentligen

grejen är att jag inte riktigt minns om vi verkligen sa det, om du sa det eller om jag bara har drömt? allting är så dimmigt

RSS 2.0