i never knew that there were something i missed
klockan är halv fem och här sitter jag i g13 med gabriella. hon skulle fixa nåt. hänger på bilddagboken och saknar massor av kvinnor.
igår var så jävla bäst, bah drog runt på stan med eskilstunas snyggaste kvinnor och chillade och fyndade, heheh.
alltså jag finns kvar. jag finns alltid kvar. det är alla andra som försvinner hela tiden. det måste vara något stort fel på mig.
jag ser dig väldigt ofta, varje dag, flera gånger om dagen men jag saknar allt och jag känner mig så fucking död
grejen är att du lever som fan
ge mig:
- snygga tischor
- sånt där papper som man har när man ska föra över nåt till tyg
- nya tygfärger
- penslar
grejen är att allt försvinner. för allting faller. förr eller senare faller allt.
jag faller alltid.
idag lånade jag tre skivor. jag borde cykla hem nu.
i love paris in the rain
a bar by the roadside
mathieu kassovitz
och jag kan säga att jag älskar allt detta och jag kan säga att jag är svag, väldigt svag, speciellt just nu men jag kan ändå säga att jag trivs, jag måste bara hitta ut. okej?
jag älskar det jag älskar det
dra bara upp mig om jag ramlar
(mathieu kassovitz)
bara bitar som faller
jag sjunker ihop, någon drar upp mig, jag springer iväg, jag skrattar
det jag behöver mest just nu är en nino quincampoix. jag undrar om man kanske kan beställa en nånstans
vi gick tillsammans och vi sjöng
du sa att jag skulle sluta gråta och att du överlever alltid och jag svarade att det räcker inte att bara vara vid liv, du måste leva också.
jag berättade som vanligt och jag kan aldrig hålla käften och jag hatar överdramatik och jag bara hatar fan.
det är dags att ta tag i saker och ting egentligen
grejen är att jag inte riktigt minns om vi verkligen sa det, om du sa det eller om jag bara har drömt? allting är så dimmigt