inget

jag mår illa. vill spy och kräkas och häva ur allt som finns inom mig, alla tankar och alla känslor. det var allt för mig.

idag har jag ritat

jag har gjort en ny blogg som jag kommer använda ibland. http://overflooded.blogspot.com (inte för att jag har dålig fantasi, utan för att alla fina namn var upptagna).

st apollonia

en gång sökte jag praktik på världens häftigaste designbyrå. okej, jag hatar ordet häftig men den byrån var verkligen häftig. i flera dagar höll jag på och skrev brev och fixade med arbetsprover, allt för att jag skulle få min drömpraktik. jag samlade ihop några av mina texter, bilder och teckningar och skickade efter några dagars förberedan iväg dem tillsammans med brevet. jag var jättenöjd med arbetsproverna och trodde verkligen att jag skulle få praktiken. jag hade ju faktiskt gjort världens finaste praktikansökan.
efter en tolv dagar fick jag svar på min ansökan. jag fick ingen praktik. de hade inte tid med någon praktikant. men de behövde inte ha tid för mig. jag ville ju bara sitta och titta på. se vad de gjorde. nu när jag fått nobben vet jag inte vad jag ska göra. ja just det, för det här hände ju faktiskt idag. jag är jätteledsen och nu har jag inte lust med någonting. jag har lust att ge upp hela grejen med att rita och att skriva och satsa på någonting annat. typ industriarbetare eller kock. fast jag är ju svag i armarna och så kan jag inte laga mat. jag satsar nog på a-kassa, växer fast i soffan och dör i förtid.


ps.


hejdå bloggjävel


fem fyra tre två ett och jag tittar ut genom fönstret en gång till. ett cykelställ, en väg, en ljuslykta, ingen du.



igår väntade och väntade och väntade och väntade och väntade jag på att någon skulle komma. just då tänkte jag att jag vill ju bara komma i första hand någon gång och samtidigt ritade jag litegrann, kanske är fåglarna som flyger runt flickans huvud tankar hon tänker och kommer att tänka. kanske är det känslor, jag vet inte. jag vet bara att mycket hinner passera genom hjärnan på några timmar.

life is but a memory happened long ago


farmor pappa farbror

farmor farbror pappa

farfar

det var allt hon åt och inget mer


en tanke bara

både igår och idag har jag i tidningen läst ganska mycket om ramadan och eid-al-fitr, muslimernas fastemånad och den stora festen de har när fastan är slut. det låter så himla mysigt att hela dagen längta tills kvällen kommer, och när den väl kommer så slår man sig ner med vänner och familj och äter. när en hel månad sedan har gått utan att man har ätit någonting om dagarna, så avslutar man det hela med en stor fest full av god mat, musik och presenter tillsammans med sin familj, släktingar och vänner. det här har funnits i mitt huvud nästan hela dagen och därför har jag dragit en viktig slutsats: någon gång (kanske till och med flera gånger?) i mitt liv ska jag delta i ramadan och eid-al-fitr.


första oktober

idag har jag: vaknat med världens finaste man, väntat på posten, fått posten, cyklat med en lapp till sveaplan, hämtat ut världens finaste skor(som har gett mig onda skavsår fastän detta bara är dag ett, har tre plåster på vardera häl och det skaver igenom ändå men hey, de gör inge!), lagat nudelsoppa med curry och qournbitar i (blev så sugen när jag såg leas bild), inte somnat på lektionerna i skolan, sökt jobb, köpt en halsduk, köpt baklawa (så gott så jag nästan avlider), ätit pyttipanna och varit glad nästan hela dagen. det har faktiskt varit en jättebra dag när jag tänker efter, helt höstig och mysig. snart ska jag tända alla mina ljus på rummet, dricka te, äta baklawa och se på tv. jag ska nog rita något också.

i saw it written and i saw it say

på monkis invigningsfest förra onsdagen fick vi fina kalendrar. jag använder min jätteflitigt (första gången jag verkligen använder en kalender) och nu håller jag på att fylla sidorna som är till för skisser med lite teckningar. idag ritade jag den här:


fruit tree, fruit tree


bilden är gammal och dåligt scannad, men det gör mig ingenting. jag är så himla trött idag, på grund av oväntade omständigheter fick jag knappt sova någonting inatt. 
den här veckan väntar jag på att mina skor ska komma. jag fick nyss veta att sanna och levon kommer om några veckor, det ser jag verkligen verkligen verkligen fram emot.

hello identity

jag har blivit så himla kär i den här designbyrån alltså. förstår inte!
www.identityworks.se


i could have been a signpost, could have been a clock


det är bara så det är och jag kan inte rätta till, jag kan inte gräva djupare för det finns ingenting att ta på, det finns ingenting att nå

trots att jag ofta är omgiven av människor så känner jag mig ensam. jag känner mig så himla ensam inuti och jag förstår inte riktigt varför. jag blir bara så rädd när jag tänker på det och här är sanningen: alla behöver känna sig behövda, jag behöver känna mig behövd och just nu känner jag mig inte behövd. jag vet inte om det är mitt eget fel eller någon annans men jag känner mig inte så viktig alls nu för tiden. jag är rädd att jag ska ta min tillflykt någon annanstans och jag är rädd för att behöva uthärda kalla vinternätter i ensamhet. jag vill verkligen inte frysa mer, jag har frusit klart.

klrman

igår fick jag och agon stå ute och vänta i en timma på att få komma in på monkis invigningsfest eftersom vi inte var arton. sen kom pappa mats gindemo och vi vandrade in och anslöt oss till linette, jonas, carl, david, andrea och malin. jag drack massor av vindrinkar, blev högljudd (enligt jonas, stämmer självklart inte), väldigt mätt och röksugen. det var jättetrevligt tills jag och jonas kom hem, då lade jag mig på min säng och kved för att att jag mådde så illa men inte kunde spy. idag vaknade jag med sämsta bakfyllan och skippade skolan. så det kan gå! hehehe. nu lyssnar jag på tiger lou, han är så fin och bra. ska äta och sen dra med vanessa på stan, det är öppet sent ikväll, precis som vi vill ha det.


skannern är visst lite smutsig


nu drar jag på invigningsfest med mina kattungar plus några fler mumsiga människor. hohoh!

9

ibland undrar jag varför jag anstränger mig så mycket för att göra saker för andra (för en annan) när jag ändå inte tas på allvar och det ändå inte uppskattas.

jag är hemma hos agnes i ärla med linette

och nyss bakade vi chocolate chip walnut brownies, exakt som på bilden. vi ska äta dem snart.



agnes och linette bakar cupcakes nu och jag bara sitter ner och är helt varm och utmattad. när vi är klara ska vi se på spansk skräckis.
(det är mysigt här, man kan tro att agnes familj har öppet hus varje gång man är här, så mycket folk och så himla mysigt.)

family of communism, to mother. (i DO NOT like hotdogs)


Tidigare inlägg
RSS 2.0