overflooded

på monkis invigningsfest förra onsdagen fick vi fina kalendrar. jag använder min jätteflitigt (första gången jag verkligen använder en kalender) och nu håller jag på att fylla sidorna som är till för skisser med lite teckningar. idag ritade jag den här:

bilden är gammal och dåligt scannad, men det gör mig ingenting. jag är så himla trött idag, på grund av oväntade omständigheter fick jag knappt sova någonting inatt. 
den här veckan väntar jag på att mina skor ska komma. jag fick nyss veta att sanna och levon kommer om några veckor, det ser jag verkligen verkligen verkligen fram emot.

trots att jag ofta är omgiven av människor så känner jag mig ensam. jag känner mig så himla ensam inuti och jag förstår inte riktigt varför. jag blir bara så rädd när jag tänker på det och här är sanningen: alla behöver känna sig behövda, jag behöver känna mig behövd och just nu känner jag mig inte behövd. jag vet inte om det är mitt eget fel eller någon annans men jag känner mig inte så viktig alls nu för tiden. jag är rädd att jag ska ta min tillflykt någon annanstans och jag är rädd för att behöva uthärda kalla vinternätter i ensamhet. jag vill verkligen inte frysa mer, jag har frusit klart.

igår fick jag och agon stå ute och vänta i en timma på att få komma in på monkis invigningsfest eftersom vi inte var arton. sen kom pappa mats gindemo och vi vandrade in och anslöt oss till linette, jonas, carl, david, andrea och malin. jag drack massor av vindrinkar, blev högljudd (enligt jonas, stämmer självklart inte), väldigt mätt och röksugen. det var jättetrevligt tills jag och jonas kom hem, då lade jag mig på min säng och kved för att att jag mådde så illa men inte kunde spy. idag vaknade jag med sämsta bakfyllan och skippade skolan. så det kan gå! hehehe. nu lyssnar jag på tiger lou, han är så fin och bra. ska äta och sen dra med vanessa på stan, det är öppet sent ikväll, precis som vi vill ha det.

nu drar jag på invigningsfest med mina kattungar plus några fler mumsiga människor. hohoh!

ibland undrar jag varför jag anstränger mig så mycket för att göra saker för andra (för en annan) när jag ändå inte tas på allvar och det ändå inte uppskattas.

och nyss bakade vi chocolate chip walnut brownies, exakt som på bilden. vi ska äta dem snart.



agnes och linette bakar cupcakes nu och jag bara sitter ner och är helt varm och utmattad. när vi är klara ska vi se på spansk skräckis.
(det är mysigt här, man kan tro att agnes familj har öppet hus varje gång man är här, så mycket folk och så himla mysigt.)

idag är jag trött och ganska uttråkad. snart ska jag laga ett par byxor och imorgon ska jag baka, jag är rätt bra på att agera hemmafru.

(imorgon åker jag till stockholm och träffar fint folk)

jag har varit sjuk sen i fredags. jag har inte träffat någon sen i fredags. jag har inte varit utomhus sen i lördags. jag är trött och utmattad och funderar på att förlänga min isolering till.. låt oss säga år 2080, då är jag i alla fall nittio år. jag har ändå ingen större lust att träffa någon. kanske skulle någon kunna muntra upp mig lite, kanske skulle jag må lite bättre då. kanske är det ingen mening. jag har ingen lust att träffa någon alls just nu i vilket fall som helst. jag antar att jag förlorar orken att träffa folk när jag har varit ensam för länge.

tänker lite på linette när jag ser den här.


och den här. speciellt den här. saknar linette.

varför blir jag helt tom varje gång jag inser att jag kommer att behöva spendera kvällen natten dagarna i ensamhet
jag kan allt det logiska och jag vet vad som är rätt och vad som är fel, fullkomligt fel, ändå upprepar jag samma misstag gång på gång och någonstans har jag tappat förmågan att vara med mig själv, jag har tappat bort mig själv och den här gången vet jag inte vart jag ska leta för att hitta tillbaka