meningar och slarverier
allt jävla tjat. b-b-b-blablablablablablablablablablabla. orden går in genom ena örat och ut genom det andra. sluta tjaja någon gång då. jag fattar, okej? du behöver inte gnida in orden i mina öron.
allt jävla oväsen. jag önskar att jag kunde skruva ner volymen på allt jävla skitsnack så jag kunde få ro att tänka lite.
jag önskar att jag kunde stänga in mig i en liten plastbubbla. därinne skulle jag kunna andas utan svårigheter och slippa tänka. släppa alla jävla tankar om precis allt som gör att jag blir så jävla galen inombords. sitta där inne och bara vara.
fast ibland behöver man inte kunna andas helt perfekt heller. som innan kanye. jag stod längt fram vid staketet och det var sjukt mycket folk överallt. jag hade sjukt ont i huvudet och mådde väldigt illa och kunde knappt andas. men trots det var det den bästa tiden i mitt liv, just då innan kanye och under kanye. innan kanye för att jag visste att snart skulle allt det jag väntat på äntligen inträffa. under kanye, det går inte ens att beskriva. efter kanye var jag också så exalterad att jag inte kunde stå still. trots att jag hade ont i mina knäveck. nu är allt bara som en otroligt suddig dimma.
