comptine d'un autre t

han bad henne gå i hans fotsteg men hur ska det gå till undrade hon för dessa fotsteg var alldeles för stora för henne.

det finns mycket som man verkligen undrar över men som man aldrig riktigt får svar på. många frågor glömmer man bort men kanske är det synd ändå, för svaren man skulle ha fått om man ställt dessa frågor kunde kanske ha varit ganska så intressanta.

hon flög högt uppe bland molnen och trots att hon egentligen var höjdrädd så var detta det bästa hon varit med om för vem vill inte kunna sväva blott på en känsla och vem vill inte kunna leva ett helt liv på ett enda ögonblick?

sans toi, les émotions d'aujourd'hui ne seraient que la peau morte des émotions d'autrefois


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0