overflooded

mina fingrar skrev och skrev och för första gången på hela terminen kunde jag koncentrera mig på det jag gjorde och jag kände att jag inte hade förlorat min förmåga att prestera under lektionstid för jag skrev faktiskt en hel artikel idag, vilket är mycket mer än vad jag har gjort på någon annan textlektion i tvåan. men det var ändå inte förrän kristina skrev de där tre bokstäverna på min enkät som jag verkligen kände att jag fortfarande kan skriva. hon mindes mig från ettan och sa att jag redan då skrev bra och att jag hade lätt för att skriva och det finns nog ingenting som gör mig gladare än att höra just de orden från någon som vet vad den pratar om. jag vet att jag fortfarande kan för på något sätt ligger det gömt där inne någonstans och det gäller bara för mig att plocka fram det och gör jag det så kan jag nog komma så långt som jag vill komma, faktiskt.

du verkar tro att det är antalet som räknas när det som i själva verket betyder något är vilka som är med och trots att du egentligen vet hur mycket jag och de andra vill ha dig där just då, precis den dagen den här helgen, så nekar du ännu en gång. jag vet inte vad det beror på men jag vet att ursäkterna inte håller den här gången och det är väl egentligen allt jag vet.

istället för att tänka på det dåliga så ska jag tänka på allt det bra som faktiskt finns runt omkring mig ganska ofta.

jag vill göra en barnbok. faktum är att jag är väldigt sugen på att börja snart så ge mig en bunt ritpapper bara.