overflooded

jag är det där lilla fröet som är i behov av konstant solsken för att kunna växa, och just nu är det ganska så väldigt molnigt.

en helt vanligt dag som började bra. en helt vanlig dag som började bra men som ännu inte är slut än och det som var bra försvann ganska fort när väl jag fick se verkligheten. den där verkligheten som jag gör allt för att inte se men som samtidigt alltid finns där. ibland glömmer jag bort verkligheten, jag tror att den inte riktigt existerar. sedan händer någonting som gör att jag inser att verkligheten alltid finns där, varje dag, varje minut, varje sekund och då är det som att någon suger ut all luft ur mina lungor och jag kan inte andas. jag kan inte andas för någon stryper mig. något stryper mig och den där dagen som började så bra är allt annat än bra nu och de där regnmolnen på himlen växer väldigt fort  för de gör sig redo. de gör sig redo för anfall och regnet som de bär med sig kommer att falla som bomber över mitt hus, men de kommer inte att träffa någon eller någonting annat än mig. men snälla låt det regna, låt bomberna falla. för det är det enda jag klarar av just nu. 


(veronicas bild)