cast some light
när man är saknad utav en annan människa så blir man på något vis glad och man känner sig älskad för att någon tänker på en och vill träffa en just då, just i den sekunden. man känner sig betydelsefull och man känner sig viktig och förmodligen saknar man också tillbaka. men sedan när man väl är nära de som saknat en så har ingen ändå tid med en, alla är upptagna med viktigare saker, med viktigare människor. det är en anledning till att jag inte tycker om saknaden. när man saknar någon så fylls man av alla bra stunder man haft tillsammans och allt det mindre bra som hänt i det förflutna blir liksom bortblåst. men på något sätt är det bara som ett täcke, ett tjockt vadderat täcke som ligger utslängt ovanpå verkligheten. för saknad är inte vardagen. visst kan man sakna varje dag, men saknaden i sig skiljer sig mycket från när man väl får träffa den saknade personen igen. då blir allt som vanligt ännu en gång. allt återgår till vardagen och man glömmer bort alla bra stunder man haft tillsammans, och alla små irritationer som kan tyckas obefintliga andra gånger börjar så småning om dyka upp igen.
saknad kan nog beskrivas som kärlek och glömska på samma gång ändå.
saknad kan nog beskrivas som kärlek och glömska på samma gång ändå.
Kommentarer
Postat av: awesome
du skriver verkligen helt otroligt ida. och jag brukar sakna dig men det slutar alltid med samma sak. jag tänker inte ens säga förlåt för jag hatar ordet "förlåt". det hjälper inte, jag borde göra nåt åt saken istället. men iallafall, du är viktig för mig. jag bara döljer det lite sådära. dock inte med flit.
Postat av: accordion
tack veronica. jag älskar dig.
Postat av: Anonym
du borde bli författare, ärligt talat, jag skulle köpa så många av dina böcker jag bara kunde och sen ge dem till alla jag känner, för du skriver så otroligt bra, ida.
Trackback
