overflooded

jag vaknade flera gånger inatt och mina ben kliade som aldrig förr så helst av allt hade jag nog velat springa till köket och hämta den där gigantiska kniven som mamma var tvungen att hålla gömd för länge sedan på den dåliga tiden men istället för att hämta köttkniven så satte jag på in our nature och sen kunde jag somna om.

vi var i något höghus och jag var där mamma var där och anette var där och sen är det ganska oklart vad som hände men huset började spricka så jag sprang ner. jag sprang ner och jag fick trängas med panikslagna människor i trappan och jag sprang ut på gatan och fast en tant hade sagt att det är värre där ute så lyssnade jag inte på henne för man kan inte stanna i ett hus som håller på att falla samman. och anette och mamma och lucas kom ut på gatan och i horisonten borta vid klosterkyrka brann det och det var sprickor i marken och jag sa mamma jag hade rätt! jag sa ju det, att världen skulle gå under och mamma visste att jag hade haft rätt hela tiden och hon och anette sa att de trodde att fler än vi skulle klara sig och jag tänkte att jaha så jag kommer inte att dö i alla fall men jag var så rädd och jag var så förvirrad för vad visste de egentligen den här gången? himlen var eldigt röd och sprakande lågor reste sig i horisonten och elden kom allt närmare och jag kände hur klumpen i magen växte sig och till slut var lågorna jättenära för de var precis bakom järnvägen och ljudet man hörde var öronbedövande och lät som ett förskräckligt rytande men inget monster sågs till. hela tiden hade jag haft en tanke i huvudet och tanken löd ungefär såhär den här gången är det på riktigt och det finns inget jag kan göra för allt är för sent nu och det finns ingen tid att vara klok och hopplösheten hade hunnit sprida sig från mitt huvud ut i hela kroppen och det var då det hände. det var då alla sprickor och all eld och alla panikslagna människor försvann på något vis och det hemska ljudet hade nu försvunnit för elden var en stor cirkus med akrobater och djur och clowner och allt det här ingick i deras nummer. världen höll inte på att gå under utan vi alla hade blivit lurade av cirkusens alla konster och det var då jag vaknade.