she said excuse me little homie i know you don't know me
jag vet inte vad som hände men jag sprang och sprang och visst kände jag att det gick sämre än vanligt men såklart tänkte jag att det blir ju bättre sen, för det blir alltid lättare efter ett tag. men lättare blev det aldrig utan jag blev bara tröttare och tröttare men det var ändå inte förrän mot slutet som min kropp liksom gav upp och jag kunde knappt andas och jag fattade verkligen noll noll noll och såhär blir det ju aldrig tänkte jag, vad är fel? jag var tvungen att lägga mig ner och jag började gråta. jag började gråta litegrann och jag vet inte ens varför men det hade verkligen varit skönt att gråta gråta gråta massor i den sekunden, men det kunde jag ju inte för jag hade ingen ingen ingen anledning. något som jag däremot vet är att dagens idrottslektion var den värsta någonsin.
ibland blir jag så himla överväldigad för jag kan inte, jag kan i-n-t-e förstå hur kanye to the fucking west kan vara ett sådant sant jävla geni som han är. och samma sak gäller även josé och de två männen är de män som jag beundrar allra mest av alla män i hela världen.
kalla mig vad du vill och säg vad du vill men sånt här ligger liksom över min intelligens. faktum är att det ligger långt över min intelligens och jag kan inte förstå. jag kan inte förstå men samtidigt behöver jag inte förstå för det är inte viktigt. något annat som inte är viktigt är vad människor säger när de bara snackar massa skit. när folk snackar skit vill jag bara dra ut allt skitsnack ur deras mun likt en meterlång olikfärgad näsduk ur en trollkarlshatt, och så vill jag bara stoppa ner det skitsnacket i en liten liten låda och låsa den lilla lådan för sedan kasta den långt ut i havet.
nåväl, idag är jag sjukt pepp på fest och jag hoppas som fan att det blir en skön kväll för
det jag behöver allra mest just nu är en riktigt härlig kväll.
och nu vill jag bara säga tack för att du räddar min dag ibland, mest hela tiden faktiskt och visst tvivlar jag väldigt ofta på mig, på dig och på oss men sedan är det de där små stunderna då du bara dyker upp från ingenstans och kommer till min undsättning som gör att jag älskar dig så mycket och det bästa är att jag inte behöver säga någonting för du fattar ändå.
ibland blir jag så himla överväldigad för jag kan inte, jag kan i-n-t-e förstå hur kanye to the fucking west kan vara ett sådant sant jävla geni som han är. och samma sak gäller även josé och de två männen är de män som jag beundrar allra mest av alla män i hela världen.
kalla mig vad du vill och säg vad du vill men sånt här ligger liksom över min intelligens. faktum är att det ligger långt över min intelligens och jag kan inte förstå. jag kan inte förstå men samtidigt behöver jag inte förstå för det är inte viktigt. något annat som inte är viktigt är vad människor säger när de bara snackar massa skit. när folk snackar skit vill jag bara dra ut allt skitsnack ur deras mun likt en meterlång olikfärgad näsduk ur en trollkarlshatt, och så vill jag bara stoppa ner det skitsnacket i en liten liten låda och låsa den lilla lådan för sedan kasta den långt ut i havet.
nåväl, idag är jag sjukt pepp på fest och jag hoppas som fan att det blir en skön kväll för
det jag behöver allra mest just nu är en riktigt härlig kväll.
och nu vill jag bara säga tack för att du räddar min dag ibland, mest hela tiden faktiskt och visst tvivlar jag väldigt ofta på mig, på dig och på oss men sedan är det de där små stunderna då du bara dyker upp från ingenstans och kommer till min undsättning som gör att jag älskar dig så mycket och det bästa är att jag inte behöver säga någonting för du fattar ändå.
Kommentarer
Trackback
