det var hundra minus tio dagar sedan
när man tänker på det blir man varmast möjligt trots att man egentligen fryser och man mår illa fast utan det där äckliga smaken och man rynkar pannan för att känslan vill inte släppa och det gör ont. det gör så himla ont för man vill bara befinna sig på en helt annan plats en helt annan tidpunkt. det gör så himla ont för att man inte kan resa i tiden. man kan inte röra sig för man är som fastkedjad i nuet.
temperaturen är stabiliserad illamåendet har lämnat min kropp och rynkorna har suddats ut från min panna och det onda som en gång satt fastlindat så hårt kring mina luftvägar har avlägsnat sig.
jag är på en helt annan plats en helt annan tidpunkt nu
temperaturen är stabiliserad illamåendet har lämnat min kropp och rynkorna har suddats ut från min panna och det onda som en gång satt fastlindat så hårt kring mina luftvägar har avlägsnat sig.
jag är på en helt annan plats en helt annan tidpunkt nu
Kommentarer
Postat av: sofie
det är bra, i d a. väldigt bra.
jag blir glad av att läsa det där
Trackback