overflooded

jag snurrar in mig i allt och alla
jag släpper hellre in främlingar och okända platser än fastnar i saker som är för viktiga för att jag ska kunna förstå dess innebörd och mening och ändå vill jag inget hellre än att stanna under täcket där det är varmt och alldeles för kvavt för att någonsin kunna andas normalt och ändå undrar jag. jag tryckte in spola-framåt-knappen för länge sedan och jag undrar varför tiden aldrig är tillräcklig. kanske var ett knapptryck inget att minnas.

han log och sa nämen vad säger du