overflooded

en gång sökte jag praktik på världens häftigaste designbyrå. okej, jag hatar ordet häftig men den byrån var verkligen häftig. i flera dagar höll jag på och skrev brev och fixade med arbetsprover, allt för att jag skulle få min drömpraktik. jag samlade ihop några av mina texter, bilder och teckningar och skickade efter några dagars förberedan iväg dem tillsammans med brevet. jag var jättenöjd med arbetsproverna och trodde verkligen att jag skulle få praktiken. jag hade ju faktiskt gjort världens finaste praktikansökan.
efter en tolv dagar fick jag svar på min ansökan. jag fick ingen praktik. de hade inte tid med någon praktikant. men de behövde inte ha tid för mig. jag ville ju bara sitta och titta på. se vad de gjorde. nu när jag fått nobben vet jag inte vad jag ska göra. ja just det, för det här hände ju faktiskt idag. jag är jätteledsen och nu har jag inte lust med någonting. jag har lust att ge upp hela grejen med att rita och att skriva och satsa på någonting annat. typ industriarbetare eller kock. fast jag är ju svag i armarna och så kan jag inte laga mat. jag satsar nog på a-kassa, växer fast i soffan och dör i förtid.

både igår och idag har jag i tidningen läst ganska mycket om ramadan och eid-al-fitr, muslimernas fastemånad och den stora festen de har när fastan är slut. det låter så himla mysigt att hela dagen längta tills kvällen kommer, och när den väl kommer så slår man sig ner med vänner och familj och äter. när en hel månad sedan har gått utan att man har ätit någonting om dagarna, så avslutar man det hela med en stor fest full av god mat, musik och presenter tillsammans med sin familj, släktingar och vänner. det här har funnits i mitt huvud nästan hela dagen och därför har jag dragit en viktig slutsats: någon gång (kanske till och med flera gånger?) i mitt liv ska jag delta i ramadan och eid-al-fitr.