overflooded

trots att jag ofta är omgiven av människor så känner jag mig ensam. jag känner mig så himla ensam inuti och jag förstår inte riktigt varför. jag blir bara så rädd när jag tänker på det och här är sanningen: alla behöver känna sig behövda, jag behöver känna mig behövd och just nu känner jag mig inte behövd. jag vet inte om det är mitt eget fel eller någon annans men jag känner mig inte så viktig alls nu för tiden. jag är rädd att jag ska ta min tillflykt någon annanstans och jag är rädd för att behöva uthärda kalla vinternätter i ensamhet. jag vill verkligen inte frysa mer, jag har frusit klart.