12.05:

tiden min datorskräm visade när jag lämnade någon ett litet meddelande


du var upprymd jag var upprymd

jag och jonas sprang in i rasmus kellerman aka tiger lou i fredags. han hade varit på toa. sen var det dans och allmänt välbehag när firefox ak spelade bl.a winter rose tillsammans med honom. just i den stunden mådde jag väldigt bra faktiskt.



en gång

provet gick bra, talet gick bra. bra dag. men nu har jag något växande i magen på sex bokstäver. inget embryo. jag tror det stavas ångest


number one champion sound

jag skrev nyss mitt tal till svenskan. inte visste jag att man kunde bli glad av att skriva om saker man irriterar sig på. jag anar att jag kommer att skratta ganska mycket under talet, hoppas att linette får vara publik. då kan hon skratta med mig när jag säger att maskar är dumma i huvudet.

danger american boy remix

image296

they can almost fly into your eye and make you feel so scared

det är så himla mycket lättare att bara strunta och ignorera än att verkligen ta tag i saker. jag har många saker att göra egentligen, men det är inte mycket av det som jag faktiskt orkar ta tag i. jag har en ganska lång rad skoluppgifter jag behöver få gjorda, men jag gör dem inte. jag har en klänning som behöver justeras och teckningar som väntar. jag har ganska många ord som sitter fast i min hals och väntar på att få komma ut och ganska många telefonnummer som väntar på att bli uppringada. ändå gör jag ingenting. jag har en tråkig blogg men jag orkar varken ta bort den eller göra den intressant.


när vi är opepp i lägenheten ska det vara såhär. du sover och jag spelar tevespel. och det är ju till och med bra.

den här helgen har jag träffat mycket människor festat dansat skrattat sjungit rökt tittat lyssnat tagit någons vodka-oskuld tagit någons cigarett-oskuld blivit regnad på festat med en mamma varit ute i natten ätit färsk pasta och allt för mycket i övrigt pussat på någon blivit pussad på funderat på människors hårfästen gjort saker för första gången och så har jag varit varm och bubblig på ett bra sätt i kroppen

förresten så tyckte jag om när julia hette birds på bilddagboken. jag vet inte men jag antar att jag i min tanke kände mig som en liten fågel måste känna sig när den flyger iväg till nya platser när jag tittade på hennes bilder.


entvåtrefyrafemsextusen svenskalektioner åt spillo

jag skulle faktiskt kunna tala om saker jag hatar. jag skulle kunna berätta hur störande det är med människor som har så himla lätt för allting, som är så snabba i skolan och duktiga och ambitiösa. som har skrivit en hel a4-sida när man själv inte ens har skrivit en rad. jag skulle kunna berätta om hur jävla äckligt det är när asfalten är full av ruttnande maskar och krälande sniglar som krasar under fötterna efter vår- och sommarregnet. jag skulle kunna berätta om hur mycket jag hatar när människor stänger en ute och inte lyssnar. jag skulle kunna berätta om hur jävla äckligt det är med mat ibland, när allt liksom kletar ihop sig och nästan fastnar i gommen. jag skulle kunna berätta om hur jävla frustrerande det är att de flesta människor, inte alla, men jävligt många, som faktiskt är värda att träffa bor så långt borta. jag skulle kunna berätta om alla de dagar jag spenderat åt att vara rädd och hur jävla meningslöst det egentligen är. jag skulle kunna berätta om hur mycket jag hatar när folk man inte känner stirrar på en. jag skulle kunna berätta om hur äckliga människor egentligen är, i synnerhet jag själv. och så skulle jag kunna berätta om att jag är överdriven och emotionell, men att jag faktiskt inte tycker om att bli övergiven i ett musikhus en torsdagseftermiddag. men då kanske jag skulle uppfattas som ganska negativ.

okej

"söt, snygg och väldigt intelligent. vem tänker ni på? mig såklart. ida sundin asp heter jag"
annis sa att jag skulle inleda mitt tal sådär. hahah, hon är gullig.

för övrigt så sitter jag i a19 igen. det mesta suger i precis detta ögonblick, men det kanske blir bättre om några sekunder. eller om några timmar, när jag är hemma hos linten och bakar bullar. imorgon hoppas jag på saw-maraton. annars hoppas jag inte på så mycket alls faktiskt.

jag kom precis på vart jag skulle vilja vara just nu. jag skulle vilja vara på stranden i borsökna med linette, gabriella, agnes och malin, den där gången då jag och linette hade köpt med oss pannkakor. inte för att jag är hungrig, jag åt faktiskt sju stycken pannkakor för ett tag sen. men bara för att. det var varmt och härligt den dagen.

a191919

okej, jag har ett litet problem här. jag sitter i a19 och ska skriva ett tal om mig själv. det kunde ha gått bättre. jag har liksom ingen aning om vad jag ska prata om, det finns ingenting om mig som jag vill berätta om. nu ska jag titta på någon  fejk tartot-kvinna med david på youtube.

koagulationer och krokodiler

image295


det var hundra minus tio dagar sedan

när man tänker på det blir man varmast möjligt trots att man egentligen fryser och man mår illa fast utan det där äckliga smaken och man rynkar pannan för att känslan vill inte släppa och det gör ont. det gör så himla ont för man vill bara befinna sig på en helt annan plats en helt annan tidpunkt. det gör så himla ont för att man inte kan resa i tiden. man kan inte röra sig för man är som fastkedjad i nuet.

temperaturen är stabiliserad illamåendet har lämnat min kropp och rynkorna har suddats ut från min panna och det onda som en gång satt fastlindat så hårt kring mina luftvägar har avlägsnat sig.
jag är på en helt annan plats en helt annan tidpunkt nu

femte april

igår sprang jag skrattade jag pussade jag på nån frös jag åt jag pizza gick jag ut i natten. idag köpte jag en klänning på röda korset. 

image293
victoria bergsman har en av de mest underbara röster, någonsin.


cliqout

nu mår han bra, han har ätit och urinerat och nu får han glass

en svart klump med vingar

det är ganska längesen nu men samtidigt ganska nära, det var en dag då jag trodde att jag såg en humla men jag var inte riktigt säker för det var så mörkt ute så det kan lika gärna ha varit en synvilla eller kanske en svart fläck på den obefintliga linsen i mitt öga

séjour

man skulle kunna tro att jag är den som jagar upp mig mitt i natten och tänker på hemskheter så att jag sedan blir tvungen att somna till tevens brus alldeles för sent för mitt eget bästa och att jag sedan sover väldigt oroligt, kanske skulle man kunna tro att jag vaknar någonstans mittemellan natt och morgon av en fint sms och att jag trots att ögonen svider svarar på meddelandet, bokstav för bokstav, och att när jag åter somnat och åter vaknat igen på morgonen inbillar mig att jag hör väckarklockor ringa, men att jag sedan inser att det bara var i mitt eget huvud eller möjligtvis i en annan dimension.

i slutet av mars

vi vaknade någonstans mitt i ingenstans och solen sken för första gången på en evighet och du tog med mig ut och du skjutsade mig på en fin gammal brunrostig damtralla och med vinden i mitt hår tänkte jag att det är såhär det ska vara, precis hela tiden och alltid och sen stannade vi vid en fårhage och satte oss på den varma asfalten och då sa du det jag hade tänkt, du sa det är så här det ska vara, och sen kastade vi småsten i en bäck och tittade på fåren som såg ut som stora bomullstussar i det torra gräset och sjön bakom hagen glittrade i solskenet och trots att det var det första riktiga vårdagen på året så kändes det som att allt alltid hade varit så, precis så som det var den där dagen, solen värmde i min rygg och jag log.


you left the sweetest taste in my mouth

image292

allt är som det ska

mannen är på toa och bullarna i ugnen.

gröna fläckar i taket

okej, grejen är att jag har suttit ett tag inne i vanessas rum ensam, och nu har hon och alan somnat i vardagsrummet. alla sover och jag vill bara hem. men jag vågar inte gå hem för där kommer jag vara ensam vaken och då kommer jag tänka på den mördade kvinnan. nej, nu ska jag hitta något roligt att titta på på vanessas dator och sen ska jag försöka somna till det. idag har varit en konstig och jobbig dag. jag är trött.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0