overflooded

tiden min datorskräm visade när jag lämnade någon ett litet meddelande

jag och jonas sprang in i rasmus kellerman aka tiger lou i fredags. han hade varit på toa. sen var det dans och allmänt välbehag när firefox ak spelade bl.a winter rose tillsammans med honom. just i den stunden mådde jag väldigt bra faktiskt.

provet gick bra, talet gick bra. bra dag. men nu har jag något växande i magen på sex bokstäver. inget embryo. jag tror det stavas ångest

det är så himla mycket lättare att bara strunta och ignorera än att verkligen ta tag i saker. jag har många saker att göra egentligen, men det är inte mycket av det som jag faktiskt orkar ta tag i. jag har en ganska lång rad skoluppgifter jag behöver få gjorda, men jag gör dem inte. jag har en klänning som behöver justeras och teckningar som väntar. jag har ganska många ord som sitter fast i min hals och väntar på att få komma ut och ganska många telefonnummer som väntar på att bli uppringada. ändå gör jag ingenting. jag har en tråkig blogg men jag orkar varken ta bort den eller göra den intressant.

den här helgen har jag träffat mycket människor festat dansat skrattat sjungit rökt tittat lyssnat tagit någons vodka-oskuld tagit någons cigarett-oskuld blivit regnad på festat med en mamma varit ute i natten ätit färsk pasta och allt för mycket i övrigt pussat på någon blivit pussad på funderat på människors hårfästen gjort saker för första gången och så har jag varit varm och bubblig på ett bra sätt i kroppen

förresten så tyckte jag om när julia hette birds på bilddagboken. jag vet inte men jag antar att jag i min tanke kände mig som en liten fågel måste känna sig när den flyger iväg till nya platser när jag tittade på hennes bilder.

igår sprang jag skrattade jag pussade jag på nån frös jag åt jag pizza gick jag ut i natten. idag köpte jag en klänning på röda korset. 


victoria bergsman har en av de mest underbara röster, någonsin.

vi vaknade någonstans mitt i ingenstans och solen sken för första gången på en evighet och du tog med mig ut och du skjutsade mig på en fin gammal brunrostig damtralla och med vinden i mitt hår tänkte jag att det är såhär det ska vara, precis hela tiden och alltid och sen stannade vi vid en fårhage och satte oss på den varma asfalten och då sa du det jag hade tänkt, du sa det är så här det ska vara, och sen kastade vi småsten i en bäck och tittade på fåren som såg ut som stora bomullstussar i det torra gräset och sjön bakom hagen glittrade i solskenet och trots att det var det första riktiga vårdagen på året så kändes det som att allt alltid hade varit så, precis så som det var den där dagen, solen värmde i min rygg och jag log.