overflooded

jag vaknade flera gånger inatt och mina ben kliade som aldrig förr så helst av allt hade jag nog velat springa till köket och hämta den där gigantiska kniven som mamma var tvungen att hålla gömd för länge sedan på den dåliga tiden men istället för att hämta köttkniven så satte jag på in our nature och sen kunde jag somna om.

vi var i något höghus och jag var där mamma var där och anette var där och sen är det ganska oklart vad som hände men huset började spricka så jag sprang ner. jag sprang ner och jag fick trängas med panikslagna människor i trappan och jag sprang ut på gatan och fast en tant hade sagt att det är värre där ute så lyssnade jag inte på henne för man kan inte stanna i ett hus som håller på att falla samman. och anette och mamma och lucas kom ut på gatan och i horisonten borta vid klosterkyrka brann det och det var sprickor i marken och jag sa mamma jag hade rätt! jag sa ju det, att världen skulle gå under och mamma visste att jag hade haft rätt hela tiden och hon och anette sa att de trodde att fler än vi skulle klara sig och jag tänkte att jaha så jag kommer inte att dö i alla fall men jag var så rädd och jag var så förvirrad för vad visste de egentligen den här gången? himlen var eldigt röd och sprakande lågor reste sig i horisonten och elden kom allt närmare och jag kände hur klumpen i magen växte sig och till slut var lågorna jättenära för de var precis bakom järnvägen och ljudet man hörde var öronbedövande och lät som ett förskräckligt rytande men inget monster sågs till. hela tiden hade jag haft en tanke i huvudet och tanken löd ungefär såhär den här gången är det på riktigt och det finns inget jag kan göra för allt är för sent nu och det finns ingen tid att vara klok och hopplösheten hade hunnit sprida sig från mitt huvud ut i hela kroppen och det var då det hände. det var då alla sprickor och all eld och alla panikslagna människor försvann på något vis och det hemska ljudet hade nu försvunnit för elden var en stor cirkus med akrobater och djur och clowner och allt det här ingick i deras nummer. världen höll inte på att gå under utan vi alla hade blivit lurade av cirkusens alla konster och det var då jag vaknade.

too blind to know your best. hurrying through the forks without regrets. different now, every step feels like a mile. all the lights seem to flash and pass you by. so how's it gonna be. when it all comes down you're cycling trivialities. don't know which way to turn. every trifle becoming big concerns. all this time you were chasing dreams, without knowing what you wanted them to mean. so how's it gonna be. when it all comes down you're cycling trivialities. who cares in a hundred years from now. all the small steps, all your shitty clouds. who cares in a hundred years from now. who'll remember all the players. who'll remember all the clowns. so how's it gonna be, when it all comes down you're cycling trivialities.

imorse klockan 08.45 fick jag ett fint litet mail från bengans och i det fina lilla mailet stod det att de just hade skickat min beställning och jag vet inte varför jag blev så glad för jag har ju vetat hela tiden att skivan kommer imorgon för imorgon är det den tjugosjätte september år tvåtusensju men samtidigt tror jag att det där fina lilla mailet var som en bekräftelse på att den inpackade skivan verkligen kommer att landa med en duns på hallgolvet hemma hos mig imorgon förmiddag. om en vecka och fem dagar kommer skivan om en vecka kommer skivan om tre dagar kommer skivan om en dag kommer skivan nej för om mindre än ett dygn kommer josés nya skiva och kunde jag vara gladare? nej det kunde jag inte för jag vet hur många kvällar in our nature kommer att rädda mig. jag vet hur många kvällar josé redan har räddat mig och det är därför jag älskar den mannen.

det finns sådana där dagar då jag hatar allt med mig själv. då hatar jag verkligen alltihop och allting som jag är och består av och och de dagarna dras hela min nivå ner på minus ettusensjuhundrasextiomiljoner och allt blir jobbigt, allt blir tröttsamt och minsta lilla rörelse är ångestladdad. det finns en annan sorts dagar också och den sortens dagar är de dagar då jag inte ens kan minnas vid hur det känns att må dåligt och hur det känns att hata exakt allting med mig själv. jag tror inte att jag brukar ha dagar som ligger på nollsträcket av välmåendenivån faktiskt, dagar som jag mår varken eller. det närmsta jag kan komma en sådan dag är dagar då jag mår en mixning av minus ettusensjuhundrasextiomiljoner och plus femhundrafemtiotusenmiljoner. det som faktiskt får mig att orka är människor som får mig att må bra och jag har tur som har några människor i min klass som får mig att må bra för annars vet jag inte vad jag skulle göra. en annan sak som får mig att orka när nivån är sådär jättelåg som den bara tycks kunna bli för mig är att se framåt. jag planerar och jag funderar och jag ser framåt.    

min pappa är på kryssning och ikväll kommer han hem med toblerone till mig.

jag tycker om ärla väldigt mycket och jag tycker om att åka buss dit och jag tycker om malin så himla mycket för att hon älskar måns zelmerlöv och för att hon vet nästan allt om hundar och för att hon är precis som hon är, och så tycker jag om agnes för att hon är så mysig och snäll och väldigt rolig är hon och så gör hon sjukt goda pannkakor också för den delen. jag tycker om hösten väldigt mycket och så längtar jag tills den helg då jag, malin, gabriella och linette ska sova hos agnes för det bestämde vi idag att vi ska göra någon helg i höst.

jag är inte lika rädd längre för idag var jag tvungen att testa, jag var tvungen att se och det gick ganska bra. det gick ganska bra att jogga faktiskt men fortfarande är jag lite rädd att jag ska få astma och det vill jag verkligen inte få.

nu kan det här låta hur som helst och låter det inte bra för dig så kan du ju hålla för öronen eller ögonen eller vad du än känner för men det jag vill komma till är att alla måste få bli irriterade ibland. 

idag har jag skrivit på naturkunskapen och skrivit klart min enkät om klimatförändringarna och nu ska jag nog rita. jag känner mig ganska duktig men inte helduktig för jag har inte tagit tag i matten än. jag fruktar det fortfarande men struntsamma liksom för jag lär ju ta tag i det någon dag. bäst jag går ifrån datorn nu så att alla här hemma slutar vara så jävla orättvisa mot mig och nu ska jag rita som sagt.

jag är sugen på pannkakor så imorgon får vi laga riktigt goda tycker jag faktiskt.

jag har velat träffa veronica jättelänge nu. jag vet faktiskt inte men det har säkert gått två veckor vid det här laget och om jag ska vara ärlig så tror jag att det åtminstonde kommer dröja en vecka till innan jag får se henne. jag vill träffa henne nu i veckan men om jag ska vara ärlig ännu en gång så tror jag inte att det blir så vilket är väldigt väldigt synd.
just nu skulle jag vilja vara med veronica i deras gamla lägenhet i 22c och vi skulle vara i hennes rum och det skulle vara mörkt ute för det är ju mörkt ute på kvällarna på hösten och så skulle vi ha bakat eller lagat mat som vanligt och titta på the shining men den här gången skulle vi släcka alla lampor för jag är inte längre lika rädd som jag en gång var.

på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag
egentligen finns det inte så mycket annat att se fram emot just nu.

medvetande omedvetande.
omedvetande medvetande?

det är ganska konstigt faktiskt för jag har rätt mycket som jag måste plugga med men det gör mig ingenting alls. ändå har jag inte kommit igång än men jag ska börja alldeles strax.

någon som försvinner långt bort under nästa vecka kommer jag att sakna väldigt mycket och det vet jag alltför väl men något annat som jag vet är att hon inte försvinner på riktigt utan bara på ytan. jag ser henne inte men hon finns kvar här hemma ändå.

everything i'm not made me everything i am

vilken snygg tjej tänkte jag och blev nästan lite generad och på hemvägen funderade jag på om man säger jag äter mycket tomater, jag äter många tomater eller jag äter mycket tomat.

och det var så skönt för jag var inte på humöret att gå ut och rita egentligen men sen var det så himla härligt ändå och jag älskar nyfors och jag vill fan bo där när jag flyttar hemifrån. det kom fram människor flera gånger och ritar du undrade dom och vad gör du sa någon annan och det gör mig så förbannad sa en man när han snackade om arkitektur. är du bra på att rita för det är jag sa en kille som hade gått på eskil men vad han hade gått för linje hörde jag inte för någon kvinna som såg ut som en knarkare eller möjligen alkoholist ropade någonting till honom.

förresten spelar det inget roll för det är bara siffror och streck men ändå, man bryr sig ju lite, eller jag menar förstås att jag bryr mig ju lite. egentligen borde jag bry mig mer men att bry sig för mycket är inte bra så jag tar det lite lugnt.
 
jag ska räkna lite matte nu sen ska jag faktiskt gå ut och gå eller cykla eller dylikt. dylikt är ett sjukt fult ord förresten för tänk bara, dy är någon slags lera och lik är liksom döda mäniskor, eller dylikt.

---

imorgon kommer KÅLBÄCK-gussen och låt er inte luras för hon kommer egentligen inte från västerås, det är bara något hon säger för att skryta lite sådär och verka extra fin <3 h3h3h3hh3 have a little sippy sippy p-e-p-p

 :)

idag gick jag mamma pappa och mimmi och hälsade på morfar på sjukhuset och mormor och anette kom också. mormor hade gav morfar en påse som innehöll tidning och dricka och massor av godis och så sa hon det är som julafton och morfar tog emot påsen och så sa han är det julgröt? och så skrattade han sitt speciella skratt och han log med hela ansiktet sådär som bara han kan och så sa han gång på gång hur glad han blev att vi alla kom och han sa att vi är den bästa släkten och så blev han rörd och han fällde några tårar också. min morfar är så bäst. 

mannen med en tvåäggstvilling som jag aldrig har träffat och som jag förmodligen aldrig kommer få träffa heller men jag vet hur han såg ut när han var liten i alla fall för jag har sett honom på en tavla.

min mormor ringde min mamma idag för min morfar mådde inte helt bra så mamma skulle skjutsa dem till vårdcentralen sa hon och de är tydligen på sjukhuset nu och har varit där jättelänge sa min pappa och han säger det kan ta världens tid på akuten men ändå kan jag inte låta bli att bli orolig för jag älskar min morfar sjukt mycket. nu kom visst mamma hem. det är hans hjärta som inte riktigt funkar som det ska så han blir svullen om benen så han får sova kvar där och det tog världens jävla tid säger mamma och nu undrar hon om daniel har ätit och nej säger pappa han kom nyss hem och min lillebror äter nästan aldrig längre faktiskt och jag vet inte om det beror på att han alltid flänger hit och dit men han orkar typ aldrig verkar det som. (bruschan är rätt söt faktiskt för han går i sjuan men ändå så sjunger han alltid med jätteljus röst och hittar på sånger på låtsasspråk och ritar gubbar med fula snoppar som kissar värsta floden och har längsta korvnäsan.)



och så kom jag på att kanske borde jag börja uppskatta min syster lite mer för jag blir mest irriterad hela tiden vilket är ganska så väldigt dåligt och jag hatar ju faktiskt när jag blir irriterad för ingenting men ändå så händer det rätt så ofta. hon är ungefär två år äldre än mig men nittio procent av tiden känns det som att hon är mycket yngre än mig men det är kanske lite gulligt för jag kan kalla min storasyster för lillasyster och det kan inte du, eller du kanske kan men egentligen så menar du det inte.

---

idag har det faktiskt varit en härlig dag för min number one habibi kom förbi med två lassis till henne och mig medan jag hade vår kladdkaka i ugnen och den skulle ju bli kladdig och god tänkte vi men nej det blev den såklart inte utan den blev helt okladdig. ändå åt vi upp hela och vi åt den med hallon vilket var rätt gott men vadå, riktig kladdkaka hade varit tusen gånger godare och lassi och emmi choko latte är helt klart våra nya favoriter. det kan jag säga utan några som helst tvivel i kroppen. det är alltid mysigt när linette kommer förbi och det borde hon göra oftare faktiskt och jag älskar att bara sitta i mitt rum med henne och se på tv och äta något gott och sen blir man helt trött och somnar lite men sen vaknar man av att någon knackar på dörren eller så vaknar man kanske för att man vill ha coffeeballs och man känner suget i hela kroppen sådär. att snacka om ingenting och att snacka om hur konstiga människor kan vara är som softast med henne och det är något speciellt med den där tjejen som får mig att bli väldigt lugn och se saker positivt och det tycker jag om. och imorgon ska vi faktiskt gå och simma och kvart-tjugo över tio ska vi mötas utanför badhuset och det ska bli riktigt uppfriskande och skönt faktiskt för jag älskar att simma.

en sak som jag är rädd för är att jag ska få astma snart eller senare i livet och det är jag orolig för på grund av att min mamma fick astma när hon var vuxen och även min morfar och kusin har astma, så jag ligger rätt illa till. jag vill inte få astma för jag vill inte känna den där känslan igen. jag vill inte känna att halsen drar ihop sig som om någon med väldigt starka händer vred på den så som man vrider ur en dyngsur handduk och jag vill inte att det ska kännas som att mitt luftrör är lika smalt som ett sugrör varje gång jag joggar eller går för då kommer det liksom bli som att en väldigt hög byggnad rasar mitt framför mina ögon och trots att inte en enda liten flisa träffar mig så känns det som att jag ligger begravd under all betong och all bråte.

förressten så stack jag vanessa och tiina till elin ikväll ändå och jag tycker synd om henne för massor av människor bråkade med varandra och hon vill slå jonte så blodig så hans mamma inte känner igen honom sa någon men så blev det aldrig och det var ju tur både för jonathan och veronica och alla andra också faktiskt och den där tjejen verkade lite läskig. elin är i alla fall en väldigt bra tjej och på tal om fester så har grannarna härunder (ja, de som sa att jag och vanessa skulle komma ner och dricka öl istället i början av sommaren), ja de människorna har fest och det roliga är att jag vet inte ens hur de ser ut. men de verkar väl softa och sådär skulle jag tro, i alla fall så har de fest lite då och då och fest är ju kul.
jag är ganska konfunderad just nu för någon hade ringt min mobil tre gånger utan att jag märkte det när jag var på väg hem från skiftinge och sen ringde jag upp numret och det var emma tror jag, eller hon sa att det var emma och det lät som emma. och hon som lät som mariefredemma sa att det var elin som hade ringt massor av gånger och hon sa också att hon visste inte varför elin hade ringt men att elin var nog rätt full och jag antog såklart att det var elin abrahamsson som hade ringt. sen för en stund sen ringde det från emma-numret (jag hade sparat det på mobilen ja) och då var det elin och först trodde jag att det var elin abrahamsson men det var min rebonjourelin och hon hade ringt massor av gånger sa hon och så var hon ganska full trodde hon och sen dog min fittmobil. det som är konfunderande är vem den där emma kan vara, om det nu var västeråselin som hade ringt. för den där emma lät ju som emma så jag är fett förvirrad och om ni inte har märkt det så har jag skrivit sjukt för mycket i denna blogg just nu och bara ointressanta saker. så nu ska jag gå och läsa i min bokilago.

och jag älskar den låten och blev så glad när han spelade den och jag kunde vissa delar ur låten och så sjöng jag see back back then then if you had a car you was the chitown version of baby and i was just a virgin a baby, one of the reasons i looked up to him crazy och så var jag nog gladare än någonsin faktiskt.

min blogg är faktiskt väldigt tråkig och sjukt ointressant och framför allt är den väldigt ful.

jag skulle vilja ha en lassi i min hand och en linette här bredvid mig just nu.

jag fryser. te skulle sitta fint men det får nog bli senare. jag borde titta på top model stockholm nu. men jag orkar inte. förressten är det fett töntigt namn. "top model stockholm". jag skriver helt sepe just nu. orkar inte. jag vill läsa nu. jag vill gå ut. jag vill att gussen ska ringa.

vad jag behöver just nu är a little sippy sippy, punkt

jag känner att jag trackasserar min blogg fett hårt ikväll.

något som skulle vara så himla skönt just nu skulle vara att sova hos linnéa. jag vet inte men jag saknar henne så jävla och sug min kuk bara.