det var en stjärna lika stor som solen delat på fem
han gör konstiga ljud när sockret precis har runnit ut i blodet på honom och då blir hon rädd för ibland hör man ingen skillnad på glädjerop och sorgerop. hon sa godnatt och sen gick hon därifrån.
om jag var ett batteri
trivialiteter
idag såg jag en nino.
i thought it was a lovestory
varför har jag så ont i magen för varför fick jag det nyss när jag sa att jag saknar dig kanske för att jag insåg att du inte tror mig fast jag verkligen menar det och kanske för att jag samtidigt insåg att jag saknar allt för många stunder och allt för många människor hela tiden men inte gör någonting åt det.
she's cleverless
idag var jag och agnes hemma hos linette på lindhagavägen och behöver jag egentligen säga mer än att de två plus saffransgifflar mjölk pannkakor nutella sylt och catch me if you can är en bra blandning?
mysigaste söndagen på länge faktiskt och mysigaste kvällen och natten på ganska lång tid var igår trots att jag var helt själv men kanske är det skönast så ibland, vad vet jag egentligen.
i'll kill her
you always are
alla som inte dansar är våldtäktmän
carro pusszz
alla som inte dansar är våldtäktsmän gäller hela kvällen mellan 12 och 5
i turn it up a little louder
det är skönt att börja skolan tio minuter över ett och bara ha en lektion. jag måste gå till mediahuset och se om det är öppet, för jag vill så gärna ha mina pennor. idag skulle det vara mysigt att fika, gå på stan och åka till röda korset.
a plus l plus t
jag skulle vilja skriva ett inlägg om ann-marie ly, linnéa wasberg och tiina huhka. jag skulle kunna skriva så himla mycket men egentligen räcker det väl att säga att jag saknar er.
sometimes i open the windows and listen people walking in the down streets
there is a life out there
the little thing by the hospital bed it had stop beeping again
jag är sjukt frustrerad och arg på mig själv för jag har glömt alla mina pennor i skolan i g13 och jag som skulle rita som ett djur idag och antagligen imorgon också, men jag lär ju inte kunna hämta dem förrän på torsdag eftersom lärarna är på kollo. om mina pennor är borta så ska jag vomera ner hela mediehuset. det är faktiskt inte kul.
i go to work everyday on my old bicycle you loved
idag ska jag plugga och sen ska jag rita och pyssla med en liten hemlis och så ska jag lyssna på musik och kanske dricka te och kanske bara domna bort litegrann i hela kroppen på något sett.
i mitt huvud ligger jag 4 timmar före i tiden vilket faktiskt gör att jag vinner 240 minuter.
marken håller inte längre
de säger saker man bara inte kan tro på
och vart tog alla människor vägen? (det undrar jag just nu)
imorgon ska jag titta på en lägenhet med vanessa, som jag för övrigt älskar med hela mitt hjärta.
i veckan sover hon hos mig och vi tittar på bombay dreams. omständigheter spelar ingen roll för sagt är sagt och det som ska göras ska göras.
jag tycker om att marja-leena (ellr jouni) har bakat jättegott bröd. nyss åt jag och vanessa av det brödet och vi skrattade jättemycket för vi såg en skärmsläckare med en kvinnlig bodybuilder på. nu sover hon och jag borde sova för.. jag behöver sova. vi ska faktiskt upp tidigt imorgon.
ja, jag är full.
jag älskar dig
la valse des monstres
varför tror jag alltid att allt negativt handlar om mig
varför vet jag innerst inne att även om du inte syftar på mig så gör jag alltid alla de misstag och fel du räknar upp
och varför måste alltid någon vara missnöjd med mig
om det för ovanlighetens skull inte är jag själv så är det någon annan.
varför håller jag de där små små orden inom mig när jag vet att de skulle kunna göra så stor skillnad om de bara kom ut på rätt sätt
och varför vågar jag inte bryta alla de mönster som jag så noggrant ritat upp, varför vågar jag inte bara chansa och hoppas på det bästa
det värsta som kan hända är att jag misslyckas, vilket jag faktiskt är van vid.
skrapsår i marken
jag skrev min första krönika på texten idag, det var allt.
Glada busschaffisar är sanna glädjespridare
Man står och väntar en kvart i kylan medan man frenetiskt gnuggar händerna mot varandra för att hålla värmen. När bussen äntligen kommit och man har klivit på, så möts man av ett par varma ögon och en leende mun som får den mest bitande kyla att rinna av kroppen på ett ögonblick. Jag pratar såklart om de glada och trevliga busschaufförerna.
Visst, jag erkänner, de finns inte i överflöd. Men nog existerar de allt. Låt oss kalla dem De Glada Busschaffisarna. De sitter där i förarsätet och ler, och det är nästan så att man kan ana en gloria ovanför huvudet på dem. Är det inte otroligt ändå, hur en människa som dag ut och dag in åker i princip samma bussturer, lyckas hålla humöret uppe? Och inte nog med det, De Glada Busschaffisarna är även sociala och trevliga, och har man någon gång glömt sitt busskort så får man utan problem åka med ändå.
Jag minns en kväll då jag tillsammans med några kompisar tog buss nummer 19 till Tuna Park. Busschauffören var glad och skämtsam och fick hela bussresan att bli ett sant nöje. Han var utan tvekan en av De Glada Busschaffisarna. När vi sedan hade hoppat av bussen och tagit farväl av vår nyfunne vän så upptäckte en av mina kompisar att hon hade glömt kvar sin väska. Stämningen föll snabbt ner till nollstrecket och vår shoppingkväll var mer eller mindre förstörd. Efter någon timme skulle vi ta sista bussen hem, även denna gång nummer 19. När vi steg på bussen möttes vi till vår förtjusning av vår vän - den glada busschauffören! Han räckte min kamrat hennes väska och sa att han hade förstått att det var hennes. Den glada busschauffören gjorde hemresan om möjligt ännu bättre än ditresan, och hela kvällen räddades på grund av hans omtänksamhet.
Kanske borde man bjuda De Glada Busschaffisarna på pepparkakor nästa gång man stöter på någon av dem. Inte för att de behöver bli snällare, utan för att de helt enkelt förtjänar det.
la dispute
anyway, i can try anything it's the same circle that leads to nowhere and i'm tired now
anyway, i've lost my face, my dignity, my look, everything is gone and i'm tired now
but don't be scared, i found a good job and i go to work every day on my old bicycle you loved
i am pilling up some unread books under my bed and i really think i'll never read again
no concentration, just a white disorder everywhere around me, you know i'm so tired now
don't worry i often go to dinners and parties with some old friends who care for me, take me back home and stay.
monochrome floors, monochrome walls, only abscence near me, nothing but silence around me
monochrome flat, monochrome life, only abscence near me, nothing but silence around me
sometimes i search an event or something to remind me, but i've really got nothing in mind
sometimes i open the windows and listen people walking in the down streets.
there is a life out there
stalin såg förfärligt bra ut sa någon av de båda männen
just nu gör det för ont och nu orkar jag inte tänka och jag vill inte ens känna efter för jag saknar allt för många människor och jag har aldrig tid för någon eller någonting. jag slösar min dyrbara ungdom på struntsaker för min energi tog slut för en evighet sedan.
comptine d'un autre t
han bad henne gå i hans fotsteg men hur ska det gå till undrade hon för dessa fotsteg var alldeles för stora för henne.
det finns mycket som man verkligen undrar över men som man aldrig riktigt får svar på. många frågor glömmer man bort men kanske är det synd ändå, för svaren man skulle ha fått om man ställt dessa frågor kunde kanske ha varit ganska så intressanta.
hon flög högt uppe bland molnen och trots att hon egentligen var höjdrädd så var detta det bästa hon varit med om för vem vill inte kunna sväva blott på en känsla och vem vill inte kunna leva ett helt liv på ett enda ögonblick?
sans toi, les émotions d'aujourd'hui ne seraient que la peau morte des émotions d'autrefois
veronica packalén ring mig
was it the blue night gone fragile was it both men in wonder steady gone under was is the light ways so frightening was it two wills
one mirror holding us dearer now
little dragon - twice
det finns så himla mycket att säga ibland och andra gånger finns det ingenting att säga för orden hopar sig, trasslar in sig och kan inte komma ut. ord som rullar in på tungan för att sedan rulla ut och nå någon annans öron. jag undrar vad som händer med ord som förblir osagda. kanske vittrar de bort, kanske finns de kvar där inne föralltid.
jag kände orden hänga i luften men samtidigt insåg jag att det också var allt för orden skulle aldrig yttras och det som så gärna ville sägas skulle aldrig bli sagt. kanske var det inte så viktigt ändå, kanske klarar vi oss i alla fall.
yukimi nagano
en liten tidning i elevrummet gjorde mig väldigt glad och överraskad idag.
thanks for smoking
vi är så trendiga.
the little thing by the hospital bed it had stop beeping
min mobil är låst förresten, för jag har råkat slänga min puk-kod :D:D
stacy ferguson har vassa knän
celebration bitches
jag är trött och tråkig och vill seriöst tillbaka and that's pretty much it.
