you need hints
nästan ett dygn har gått och jag tycker fortfarande inte om människor. de kan vara hur snälla rara gulliga söta roliga omtänksamma och älskvärda som helst och jag tycker ändå inte om dem. det är inget personligt alls utan bara allmänt ogillande mot männsikor i allmänhet och den enda som jag faktiskt vill och orkar träffa idag är min morfar.
saker som man säger och verkligen menar och saker man säger bara för att de ska bli sagda blandas ännu en gång ihop i en stor gryta och jag kan inte ta någonting av det på allvar. det är sorgligt att saker man verkligen menar inte alltid kan tas på allvar bara för att man upprepar samma ord till alla man känner. nej jag snackar inte om mig själv och ja du anar rätt att idag gillar jag ingen alls.
saker som man säger och verkligen menar och saker man säger bara för att de ska bli sagda blandas ännu en gång ihop i en stor gryta och jag kan inte ta någonting av det på allvar. det är sorgligt att saker man verkligen menar inte alltid kan tas på allvar bara för att man upprepar samma ord till alla man känner. nej jag snackar inte om mig själv och ja du anar rätt att idag gillar jag ingen alls.
jag är trött
ibland har jag mina stunder då jag verkligen hatar människor och då fylls hela jag av frustration och allt jag vill göra är att sparkas och slåss och att skrika åt alla att hålla käften och flytta på er för fan fast istället är jag alldeles tyst och säger ingenting alls.
idag har jag ingen lust alls att fortsätta med samhällskunskapen och vad skönt det skulle vara att läsa den kursen i trean istället går på repeat i mitt huvud men så tänker jag på att två underbara människor skulle bli väldigt besvikna och sura på mig om jag övergav dem på det sättet. det får inte hända så jag får helt enkelt stå ut. i alla fall ett litet tag till.
idag har jag ingen lust alls att fortsätta med samhällskunskapen och vad skönt det skulle vara att läsa den kursen i trean istället går på repeat i mitt huvud men så tänker jag på att två underbara människor skulle bli väldigt besvikna och sura på mig om jag övergav dem på det sättet. det får inte hända så jag får helt enkelt stå ut. i alla fall ett litet tag till.
so where is this leading me
vattenpipa alkohol cigaretter härliga människor kyssar dålig musik och skratt är några ord som kanske förklarar gårdagen ganska bra.
jag tycker inte om secondhandaffärer som är helt risiga och äckliga där man liksom verkligen kan känna lukten av att det här är okända människors gamla kläder och i dessa har de gjort allt möjligt som man inte ens vill tänka på. därför gillar jag inte röda korset. däremot älskar jag secondhandaffärer som är organiserade och fräscha där man knappt märker att kläderna som säljs faktiskt har ägts av någon annan tidigare. och därför blev jag sjukt glad idag när jag upptäckte en sådan secondhandaffär som dessutom ligger ganska nära mig.
jag vaknade 08.40 och kunde kunde kunde inte somna om och visst älskar jag att vakna tidigt på regniga lördagsmorgnar såhär års men mitt tidiga uppvaknande ledde till att jag är otroligt trött nu vilket inte är jättebra med tanke på att jag måste plugga väldigt mycket idag. nu ska jag i alla fall till tuna park med syster och mamma och sen när vi kommer hem kan jag förhoppningsvis börja plugga, om mitt psyke pallar trycket vill säga.
jag sa tll henne att jag inte vill svimma men ångrade mig genast för att svimma är någonting som jag hemskt gärna vill göra.
jag tycker inte om secondhandaffärer som är helt risiga och äckliga där man liksom verkligen kan känna lukten av att det här är okända människors gamla kläder och i dessa har de gjort allt möjligt som man inte ens vill tänka på. därför gillar jag inte röda korset. däremot älskar jag secondhandaffärer som är organiserade och fräscha där man knappt märker att kläderna som säljs faktiskt har ägts av någon annan tidigare. och därför blev jag sjukt glad idag när jag upptäckte en sådan secondhandaffär som dessutom ligger ganska nära mig.
jag vaknade 08.40 och kunde kunde kunde inte somna om och visst älskar jag att vakna tidigt på regniga lördagsmorgnar såhär års men mitt tidiga uppvaknande ledde till att jag är otroligt trött nu vilket inte är jättebra med tanke på att jag måste plugga väldigt mycket idag. nu ska jag i alla fall till tuna park med syster och mamma och sen när vi kommer hem kan jag förhoppningsvis börja plugga, om mitt psyke pallar trycket vill säga.
jag sa tll henne att jag inte vill svimma men ångrade mig genast för att svimma är någonting som jag hemskt gärna vill göra.
water is my eye
mitt bröst gör ont och känns större än vanligt men tyvärr är nog så inte fallet för jag är säker på att jag bara inbillar mig.
imorgon ska jag till veronica och jag är jätteglad att hon frågade mig för jag saknar henne och att umgås helt allmänt sådär för på senaste tiden känns det som att varje dag efter skolan går jag hem och stänger in mig totalt med mig själv fast vanligtvis stör det inte mig för det har varit trevligt och mysigt men nu vill jag träffa människor och jag vill röka vattenpipa och dricka goda eller rent ut sagt förjävligt äckliga drycker bara för att jag älskar att göra sådana saker med de där människorna.
jag börjar komma över gamla onda tankar nu för vem eller vad kan egentligen bestämma vad som är rätt eller fel och visst har jag dåliga dagar (det vet ni) det vet jag men det som betyder något är de bra dagarna och denna dag har nog varit ganska så mycket på det viset.
några saker jag vill ha är ett par sköna tischor och tights och en riktigt najs väska och en sjal som jag planerar att köpa mig imorgon och det är så synd bara att pengar räcker till så himla lite jämt och ständigt.
love is a verb love is a doing word
jag vaknade flera gånger inatt och mina ben kliade som aldrig förr så helst av allt hade jag nog velat springa till köket och hämta den där gigantiska kniven som mamma var tvungen att hålla gömd för länge sedan på den dåliga tiden men istället för att hämta köttkniven så satte jag på in our nature och sen kunde jag somna om.
vi var i något höghus och jag var där mamma var där och anette var där och sen är det ganska oklart vad som hände men huset började spricka så jag sprang ner. jag sprang ner och jag fick trängas med panikslagna människor i trappan och jag sprang ut på gatan och fast en tant hade sagt att det är värre där ute så lyssnade jag inte på henne för man kan inte stanna i ett hus som håller på att falla samman. och anette och mamma och lucas kom ut på gatan och i horisonten borta vid klosterkyrka brann det och det var sprickor i marken och jag sa mamma jag hade rätt! jag sa ju det, att världen skulle gå under och mamma visste att jag hade haft rätt hela tiden och hon och anette sa att de trodde att fler än vi skulle klara sig och jag tänkte att jaha så jag kommer inte att dö i alla fall men jag var så rädd och jag var så förvirrad för vad visste de egentligen den här gången? himlen var eldigt röd och sprakande lågor reste sig i horisonten och elden kom allt närmare och jag kände hur klumpen i magen växte sig och till slut var lågorna jättenära för de var precis bakom järnvägen och ljudet man hörde var öronbedövande och lät som ett förskräckligt rytande men inget monster sågs till. hela tiden hade jag haft en tanke i huvudet och tanken löd ungefär såhär den här gången är det på riktigt och det finns inget jag kan göra för allt är för sent nu och det finns ingen tid att vara klok och hopplösheten hade hunnit sprida sig från mitt huvud ut i hela kroppen och det var då det hände. det var då alla sprickor och all eld och alla panikslagna människor försvann på något vis och det hemska ljudet hade nu försvunnit för elden var en stor cirkus med akrobater och djur och clowner och allt det här ingick i deras nummer. världen höll inte på att gå under utan vi alla hade blivit lurade av cirkusens alla konster och det var då jag vaknade.
vi var i något höghus och jag var där mamma var där och anette var där och sen är det ganska oklart vad som hände men huset började spricka så jag sprang ner. jag sprang ner och jag fick trängas med panikslagna människor i trappan och jag sprang ut på gatan och fast en tant hade sagt att det är värre där ute så lyssnade jag inte på henne för man kan inte stanna i ett hus som håller på att falla samman. och anette och mamma och lucas kom ut på gatan och i horisonten borta vid klosterkyrka brann det och det var sprickor i marken och jag sa mamma jag hade rätt! jag sa ju det, att världen skulle gå under och mamma visste att jag hade haft rätt hela tiden och hon och anette sa att de trodde att fler än vi skulle klara sig och jag tänkte att jaha så jag kommer inte att dö i alla fall men jag var så rädd och jag var så förvirrad för vad visste de egentligen den här gången? himlen var eldigt röd och sprakande lågor reste sig i horisonten och elden kom allt närmare och jag kände hur klumpen i magen växte sig och till slut var lågorna jättenära för de var precis bakom järnvägen och ljudet man hörde var öronbedövande och lät som ett förskräckligt rytande men inget monster sågs till. hela tiden hade jag haft en tanke i huvudet och tanken löd ungefär såhär den här gången är det på riktigt och det finns inget jag kan göra för allt är för sent nu och det finns ingen tid att vara klok och hopplösheten hade hunnit sprida sig från mitt huvud ut i hela kroppen och det var då det hände. det var då alla sprickor och all eld och alla panikslagna människor försvann på något vis och det hemska ljudet hade nu försvunnit för elden var en stor cirkus med akrobater och djur och clowner och allt det här ingick i deras nummer. världen höll inte på att gå under utan vi alla hade blivit lurade av cirkusens alla konster och det var då jag vaknade.
cycling trivialities
too blind to know your best. hurrying through the forks without regrets. different now, every step feels like a mile. all the lights seem to flash and pass you by. so how's it gonna be. when it all comes down you're cycling trivialities. don't know which way to turn. every trifle becoming big concerns. all this time you were chasing dreams, without knowing what you wanted them to mean. so how's it gonna be. when it all comes down you're cycling trivialities. who cares in a hundred years from now. all the small steps, all your shitty clouds. who cares in a hundred years from now. who'll remember all the players. who'll remember all the clowns. so how's it gonna be, when it all comes down you're cycling trivialities.
in our nature
imorse klockan 08.45 fick jag ett fint litet mail från bengans och i det fina lilla mailet stod det att de just hade skickat min beställning och jag vet inte varför jag blev så glad för jag har ju vetat hela tiden att skivan kommer imorgon för imorgon är det den tjugosjätte september år tvåtusensju men samtidigt tror jag att det där fina lilla mailet var som en bekräftelse på att den inpackade skivan verkligen kommer att landa med en duns på hallgolvet hemma hos mig imorgon förmiddag. om en vecka och fem dagar kommer skivan om en vecka kommer skivan om tre dagar kommer skivan om en dag kommer skivan nej för om mindre än ett dygn kommer josés nya skiva och kunde jag vara gladare? nej det kunde jag inte för jag vet hur många kvällar in our nature kommer att rädda mig. jag vet hur många kvällar josé redan har räddat mig och det är därför jag älskar den mannen.
det finns sådana där dagar då jag hatar allt med mig själv. då hatar jag verkligen alltihop och allting som jag är och består av och och de dagarna dras hela min nivå ner på minus ettusensjuhundrasextiomiljoner och allt blir jobbigt, allt blir tröttsamt och minsta lilla rörelse är ångestladdad. det finns en annan sorts dagar också och den sortens dagar är de dagar då jag inte ens kan minnas vid hur det känns att må dåligt och hur det känns att hata exakt allting med mig själv. jag tror inte att jag brukar ha dagar som ligger på nollsträcket av välmåendenivån faktiskt, dagar som jag mår varken eller. det närmsta jag kan komma en sådan dag är dagar då jag mår en mixning av minus ettusensjuhundrasextiomiljoner och plus femhundrafemtiotusenmiljoner. det som faktiskt får mig att orka är människor som får mig att må bra och jag har tur som har några människor i min klass som får mig att må bra för annars vet jag inte vad jag skulle göra. en annan sak som får mig att orka när nivån är sådär jättelåg som den bara tycks kunna bli för mig är att se framåt. jag planerar och jag funderar och jag ser framåt.
min pappa är på kryssning och ikväll kommer han hem med toblerone till mig.
det finns sådana där dagar då jag hatar allt med mig själv. då hatar jag verkligen alltihop och allting som jag är och består av och och de dagarna dras hela min nivå ner på minus ettusensjuhundrasextiomiljoner och allt blir jobbigt, allt blir tröttsamt och minsta lilla rörelse är ångestladdad. det finns en annan sorts dagar också och den sortens dagar är de dagar då jag inte ens kan minnas vid hur det känns att må dåligt och hur det känns att hata exakt allting med mig själv. jag tror inte att jag brukar ha dagar som ligger på nollsträcket av välmåendenivån faktiskt, dagar som jag mår varken eller. det närmsta jag kan komma en sådan dag är dagar då jag mår en mixning av minus ettusensjuhundrasextiomiljoner och plus femhundrafemtiotusenmiljoner. det som faktiskt får mig att orka är människor som får mig att må bra och jag har tur som har några människor i min klass som får mig att må bra för annars vet jag inte vad jag skulle göra. en annan sak som får mig att orka när nivån är sådär jättelåg som den bara tycks kunna bli för mig är att se framåt. jag planerar och jag funderar och jag ser framåt.
min pappa är på kryssning och ikväll kommer han hem med toblerone till mig.
översvämmad
jag tycker om ärla väldigt mycket och jag tycker om att åka buss dit och jag tycker om malin så himla mycket för att hon älskar måns zelmerlöv och för att hon vet nästan allt om hundar och för att hon är precis som hon är, och så tycker jag om agnes för att hon är så mysig och snäll och väldigt rolig är hon och så gör hon sjukt goda pannkakor också för den delen. jag tycker om hösten väldigt mycket och så längtar jag tills den helg då jag, malin, gabriella och linette ska sova hos agnes för det bestämde vi idag att vi ska göra någon helg i höst.
jag är inte lika rädd längre för idag var jag tvungen att testa, jag var tvungen att se och det gick ganska bra. det gick ganska bra att jogga faktiskt men fortfarande är jag lite rädd att jag ska få astma och det vill jag verkligen inte få.
nu kan det här låta hur som helst och låter det inte bra för dig så kan du ju hålla för öronen eller ögonen eller vad du än känner för men det jag vill komma till är att alla måste få bli irriterade ibland.
jag är inte lika rädd längre för idag var jag tvungen att testa, jag var tvungen att se och det gick ganska bra. det gick ganska bra att jogga faktiskt men fortfarande är jag lite rädd att jag ska få astma och det vill jag verkligen inte få.
nu kan det här låta hur som helst och låter det inte bra för dig så kan du ju hålla för öronen eller ögonen eller vad du än känner för men det jag vill komma till är att alla måste få bli irriterade ibland.
och så säger han förhastade saker men vem bryr sig egentligen
idag har jag skrivit på naturkunskapen och skrivit klart min enkät om klimatförändringarna och nu ska jag nog rita. jag känner mig ganska duktig men inte helduktig för jag har inte tagit tag i matten än. jag fruktar det fortfarande men struntsamma liksom för jag lär ju ta tag i det någon dag. bäst jag går ifrån datorn nu så att alla här hemma slutar vara så jävla orättvisa mot mig och nu ska jag rita som sagt.
där, precis där
det är inget att göra åt för det bara blir så när en kvinna skaffar man
jag är sugen på pannkakor så imorgon får vi laga riktigt goda tycker jag faktiskt.
jag har velat träffa veronica jättelänge nu. jag vet faktiskt inte men det har säkert gått två veckor vid det här laget och om jag ska vara ärlig så tror jag att det åtminstonde kommer dröja en vecka till innan jag får se henne. jag vill träffa henne nu i veckan men om jag ska vara ärlig ännu en gång så tror jag inte att det blir så vilket är väldigt väldigt synd.
just nu skulle jag vilja vara med veronica i deras gamla lägenhet i 22c och vi skulle vara i hennes rum och det skulle vara mörkt ute för det är ju mörkt ute på kvällarna på hösten och så skulle vi ha bakat eller lagat mat som vanligt och titta på the shining men den här gången skulle vi släcka alla lampor för jag är inte längre lika rädd som jag en gång var.
på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag
egentligen finns det inte så mycket annat att se fram emot just nu.
jag har velat träffa veronica jättelänge nu. jag vet faktiskt inte men det har säkert gått två veckor vid det här laget och om jag ska vara ärlig så tror jag att det åtminstonde kommer dröja en vecka till innan jag får se henne. jag vill träffa henne nu i veckan men om jag ska vara ärlig ännu en gång så tror jag inte att det blir så vilket är väldigt väldigt synd.
just nu skulle jag vilja vara med veronica i deras gamla lägenhet i 22c och vi skulle vara i hennes rum och det skulle vara mörkt ute för det är ju mörkt ute på kvällarna på hösten och så skulle vi ha bakat eller lagat mat som vanligt och titta på the shining men den här gången skulle vi släcka alla lampor för jag är inte längre lika rädd som jag en gång var.
på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag på onsdag
egentligen finns det inte så mycket annat att se fram emot just nu.
idag såg jag en snygg man jag såg en snygg man idag
medvetande omedvetande.
omedvetande medvetande?
det är ganska konstigt faktiskt för jag har rätt mycket som jag måste plugga med men det gör mig ingenting alls. ändå har jag inte kommit igång än men jag ska börja alldeles strax.
någon som försvinner långt bort under nästa vecka kommer jag att sakna väldigt mycket och det vet jag alltför väl men något annat som jag vet är att hon inte försvinner på riktigt utan bara på ytan. jag ser henne inte men hon finns kvar här hemma ändå.
everything i'm not made me everything i am
omedvetande medvetande?
det är ganska konstigt faktiskt för jag har rätt mycket som jag måste plugga med men det gör mig ingenting alls. ändå har jag inte kommit igång än men jag ska börja alldeles strax.
någon som försvinner långt bort under nästa vecka kommer jag att sakna väldigt mycket och det vet jag alltför väl men något annat som jag vet är att hon inte försvinner på riktigt utan bara på ytan. jag ser henne inte men hon finns kvar här hemma ändå.
everything i'm not made me everything i am
anayananas
vilken snygg tjej tänkte jag och blev nästan lite generad och på hemvägen funderade jag på om man säger jag äter mycket tomater, jag äter många tomater eller jag äter mycket tomat.
"de är så lena och sköna där vid öronen att jag bara vill bita på dem"
idag hade jag text och jag fick sån himla kortslutning i huvudet och jag kan inte förstå för nu för tiden kan jag aldrig skriva när jag måste och alla andra blev klara på ett ögonblock och jag har inte ens kommit halvvägs med första uppgiften.
nu ska jag äta fast klockan bara är 16.42 för min mamma har lagat mat och när hon skulle förklara varför hon hade lagat mat så tidigt så irrade hon bara om något helt annat så jag fattade aldrig varför men hur som helst, nu ska jag äta och sen ska jag göra matte och sen måste jag också leta bland gamla foton sen vill jag nog gå ut.
big brother
just nu just precis nu skulle jag vilja vara på sjukhuset hos min morfar för det verkar jättemysigt att se någon vara sådär glad och att bara sitta och göra honom sällskap och titta ut ur fönstret och bara se höstmörkret och plus att jag saknar honom sjukt förskräckligt mycket. och är det inte konstigt att något som ligger så himla nära ibland kan kännas så otroligt långt bort och antagligen får man säkert inte besöka honom vid den här tiden i alla fall.
något som jag inte vill göra just nu är att räkna matte men det måste jag göra och det ger mig lite ångest faktiskt och jag känner mig så svag svag svag för jag orkar ingenting nu för tiden och jag somnar i skolan säkert varenda dag och jag borde gå ut och röra på mig för jag orkar inte samla fett och jag skulle vilja gå ut och gå med veronica men hon är antagligen inte hemma.
(några äckliga saker är handtag och uppvärmda toalettsitsar och kvalster)
det fulaste ordet jag vet är säkert inte ens ett ord men många brukar säga det ändå och jag hatar det så mycket att jag inte ens kan säga eller skriva det och jag kan inte se när någon har skrivit det och jag tål inte att höra det ordet för det rubbar hela mitt system. det är ett dubbel-v som sitter ihop med underbar och våga inte skriva det ordet för jag mår seriöst dåligt när någon säger eller skriver det fast att det egentligen är helt sjukt. när någon skriver just det ordet med just den stavningen så slår min hjärna liksom larm till mina ögon och jag kan kan kan inte titta på det för det går emot allt och allting i min kropp.
jag har aldrig varit så här gammal men samtidigt vet jag i mitt huvud att jag är yngre än vad jag någonsin kommer att bli.
i have ups and i have downs
och det var så skönt för jag var inte på humöret att gå ut och rita egentligen men sen var det så himla härligt ändå och jag älskar nyfors och jag vill fan bo där när jag flyttar hemifrån. det kom fram människor flera gånger och ritar du undrade dom och vad gör du sa någon annan och det gör mig så förbannad sa en man när han snackade om arkitektur. är du bra på att rita för det är jag sa en kille som hade gått på eskil men vad han hade gått för linje hörde jag inte för någon kvinna som såg ut som en knarkare eller möjligen alkoholist ropade någonting till honom.
förresten spelar det inget roll för det är bara siffror och streck men ändå, man bryr sig ju lite, eller jag menar förstås att jag bryr mig ju lite. egentligen borde jag bry mig mer men att bry sig för mycket är inte bra så jag tar det lite lugnt.
jag ska räkna lite matte nu sen ska jag faktiskt gå ut och gå eller cykla eller dylikt. dylikt är ett sjukt fult ord förresten för tänk bara, dy är någon slags lera och lik är liksom döda mäniskor, eller dylikt.
imorgon kommer KÅLBÄCK-gussen och låt er inte luras för hon kommer egentligen inte från västerås, det är bara något hon säger för att skryta lite sådär och verka extra fin <3 h3h3h3hh3 have a little sippy sippy p-e-p-p
:)
förresten spelar det inget roll för det är bara siffror och streck men ändå, man bryr sig ju lite, eller jag menar förstås att jag bryr mig ju lite. egentligen borde jag bry mig mer men att bry sig för mycket är inte bra så jag tar det lite lugnt.
jag ska räkna lite matte nu sen ska jag faktiskt gå ut och gå eller cykla eller dylikt. dylikt är ett sjukt fult ord förresten för tänk bara, dy är någon slags lera och lik är liksom döda mäniskor, eller dylikt.
imorgon kommer KÅLBÄCK-gussen och låt er inte luras för hon kommer egentligen inte från västerås, det är bara något hon säger för att skryta lite sådär och verka extra fin <3 h3h3h3hh3 have a little sippy sippy p-e-p-p
:)kommer du ihåg när du skulle bygga mig en docka i trä?
idag gick jag mamma pappa och mimmi och hälsade på morfar på sjukhuset och mormor och anette kom också. mormor hade gav morfar en påse som innehöll tidning och dricka och massor av godis och så sa hon det är som julafton och morfar tog emot påsen och så sa han är det julgröt? och så skrattade han sitt speciella skratt och han log med hela ansiktet sådär som bara han kan och så sa han gång på gång hur glad han blev att vi alla kom och han sa att vi är den bästa släkten och så blev han rörd och han fällde några tårar också. min morfar är så bäst.
mannen med en tvåäggstvilling som jag aldrig har träffat och som jag förmodligen aldrig kommer få träffa heller men jag vet hur han såg ut när han var liten i alla fall för jag har sett honom på en tavla.
mannen med en tvåäggstvilling som jag aldrig har träffat och som jag förmodligen aldrig kommer få träffa heller men jag vet hur han såg ut när han var liten i alla fall för jag har sett honom på en tavla.
good morning
min mormor ringde min mamma idag för min morfar mådde inte helt bra så mamma skulle skjutsa dem till vårdcentralen sa hon och de är tydligen på sjukhuset nu och har varit där jättelänge sa min pappa och han säger det kan ta världens tid på akuten men ändå kan jag inte låta bli att bli orolig för jag älskar min morfar sjukt mycket. nu kom visst mamma hem. det är hans hjärta som inte riktigt funkar som det ska så han blir svullen om benen så han får sova kvar där och det tog världens jävla tid säger mamma och nu undrar hon om daniel har ätit och nej säger pappa han kom nyss hem och min lillebror äter nästan aldrig längre faktiskt och jag vet inte om det beror på att han alltid flänger hit och dit men han orkar typ aldrig verkar det som. (bruschan är rätt söt faktiskt för han går i sjuan men ändå så sjunger han alltid med jätteljus röst och hittar på sånger på låtsasspråk och ritar gubbar med fula snoppar som kissar värsta floden och har längsta korvnäsan.)
och så kom jag på att kanske borde jag börja uppskatta min syster lite mer för jag blir mest irriterad hela tiden vilket är ganska så väldigt dåligt och jag hatar ju faktiskt när jag blir irriterad för ingenting men ändå så händer det rätt så ofta. hon är ungefär två år äldre än mig men nittio procent av tiden känns det som att hon är mycket yngre än mig men det är kanske lite gulligt för jag kan kalla min storasyster för lillasyster och det kan inte du, eller du kanske kan men egentligen så menar du det inte.
idag har det faktiskt varit en härlig dag för min number one habibi kom förbi med två lassis till henne och mig medan jag hade vår kladdkaka i ugnen och den skulle ju bli kladdig och god tänkte vi men nej det blev den såklart inte utan den blev helt okladdig. ändå åt vi upp hela och vi åt den med hallon vilket var rätt gott men vadå, riktig kladdkaka hade varit tusen gånger godare och lassi och emmi choko latte är helt klart våra nya favoriter. det kan jag säga utan några som helst tvivel i kroppen. det är alltid mysigt när linette kommer förbi och det borde hon göra oftare faktiskt och jag älskar att bara sitta i mitt rum med henne och se på tv och äta något gott och sen blir man helt trött och somnar lite men sen vaknar man av att någon knackar på dörren eller så vaknar man kanske för att man vill ha coffeeballs och man känner suget i hela kroppen sådär. att snacka om ingenting och att snacka om hur konstiga människor kan vara är som softast med henne och det är något speciellt med den där tjejen som får mig att bli väldigt lugn och se saker positivt och det tycker jag om. och imorgon ska vi faktiskt gå och simma och kvart-tjugo över tio ska vi mötas utanför badhuset och det ska bli riktigt uppfriskande och skönt faktiskt för jag älskar att simma.
en sak som jag är rädd för är att jag ska få astma snart eller senare i livet och det är jag orolig för på grund av att min mamma fick astma när hon var vuxen och även min morfar och kusin har astma, så jag ligger rätt illa till. jag vill inte få astma för jag vill inte känna den där känslan igen. jag vill inte känna att halsen drar ihop sig som om någon med väldigt starka händer vred på den så som man vrider ur en dyngsur handduk och jag vill inte att det ska kännas som att mitt luftrör är lika smalt som ett sugrör varje gång jag joggar eller går för då kommer det liksom bli som att en väldigt hög byggnad rasar mitt framför mina ögon och trots att inte en enda liten flisa träffar mig så känns det som att jag ligger begravd under all betong och all bråte.
förressten så stack jag vanessa och tiina till elin ikväll ändå och jag tycker synd om henne för massor av människor bråkade med varandra och hon vill slå jonte så blodig så hans mamma inte känner igen honom sa någon men så blev det aldrig och det var ju tur både för jonathan och veronica och alla andra också faktiskt och den där tjejen verkade lite läskig. elin är i alla fall en väldigt bra tjej och på tal om fester så har grannarna härunder (ja, de som sa att jag och vanessa skulle komma ner och dricka öl istället i början av sommaren), ja de människorna har fest och det roliga är att jag vet inte ens hur de ser ut. men de verkar väl softa och sådär skulle jag tro, i alla fall så har de fest lite då och då och fest är ju kul.
jag är ganska konfunderad just nu för någon hade ringt min mobil tre gånger utan att jag märkte det när jag var på väg hem från skiftinge och sen ringde jag upp numret och det var emma tror jag, eller hon sa att det var emma och det lät som emma. och hon som lät som mariefredemma sa att det var elin som hade ringt massor av gånger och hon sa också att hon visste inte varför elin hade ringt men att elin var nog rätt full och jag antog såklart att det var elin abrahamsson som hade ringt. sen för en stund sen ringde det från emma-numret (jag hade sparat det på mobilen ja) och då var det elin och först trodde jag att det var elin abrahamsson men det var min rebonjourelin och hon hade ringt massor av gånger sa hon och så var hon ganska full trodde hon och sen dog min fittmobil. det som är konfunderande är vem den där emma kan vara, om det nu var västeråselin som hade ringt. för den där emma lät ju som emma så jag är fett förvirrad och om ni inte har märkt det så har jag skrivit sjukt för mycket i denna blogg just nu och bara ointressanta saker. så nu ska jag gå och läsa i min bokilago.
och jag älskar den låten och blev så glad när han spelade den och jag kunde vissa delar ur låten och så sjöng jag see back back then then if you had a car you was the chitown version of baby and i was just a virgin a baby, one of the reasons i looked up to him crazy och så var jag nog gladare än någonsin faktiskt.
min blogg är faktiskt väldigt tråkig och sjukt ointressant och framför allt är den väldigt ful.
och så kom jag på att kanske borde jag börja uppskatta min syster lite mer för jag blir mest irriterad hela tiden vilket är ganska så väldigt dåligt och jag hatar ju faktiskt när jag blir irriterad för ingenting men ändå så händer det rätt så ofta. hon är ungefär två år äldre än mig men nittio procent av tiden känns det som att hon är mycket yngre än mig men det är kanske lite gulligt för jag kan kalla min storasyster för lillasyster och det kan inte du, eller du kanske kan men egentligen så menar du det inte.
idag har det faktiskt varit en härlig dag för min number one habibi kom förbi med två lassis till henne och mig medan jag hade vår kladdkaka i ugnen och den skulle ju bli kladdig och god tänkte vi men nej det blev den såklart inte utan den blev helt okladdig. ändå åt vi upp hela och vi åt den med hallon vilket var rätt gott men vadå, riktig kladdkaka hade varit tusen gånger godare och lassi och emmi choko latte är helt klart våra nya favoriter. det kan jag säga utan några som helst tvivel i kroppen. det är alltid mysigt när linette kommer förbi och det borde hon göra oftare faktiskt och jag älskar att bara sitta i mitt rum med henne och se på tv och äta något gott och sen blir man helt trött och somnar lite men sen vaknar man av att någon knackar på dörren eller så vaknar man kanske för att man vill ha coffeeballs och man känner suget i hela kroppen sådär. att snacka om ingenting och att snacka om hur konstiga människor kan vara är som softast med henne och det är något speciellt med den där tjejen som får mig att bli väldigt lugn och se saker positivt och det tycker jag om. och imorgon ska vi faktiskt gå och simma och kvart-tjugo över tio ska vi mötas utanför badhuset och det ska bli riktigt uppfriskande och skönt faktiskt för jag älskar att simma.
en sak som jag är rädd för är att jag ska få astma snart eller senare i livet och det är jag orolig för på grund av att min mamma fick astma när hon var vuxen och även min morfar och kusin har astma, så jag ligger rätt illa till. jag vill inte få astma för jag vill inte känna den där känslan igen. jag vill inte känna att halsen drar ihop sig som om någon med väldigt starka händer vred på den så som man vrider ur en dyngsur handduk och jag vill inte att det ska kännas som att mitt luftrör är lika smalt som ett sugrör varje gång jag joggar eller går för då kommer det liksom bli som att en väldigt hög byggnad rasar mitt framför mina ögon och trots att inte en enda liten flisa träffar mig så känns det som att jag ligger begravd under all betong och all bråte.
förressten så stack jag vanessa och tiina till elin ikväll ändå och jag tycker synd om henne för massor av människor bråkade med varandra och hon vill slå jonte så blodig så hans mamma inte känner igen honom sa någon men så blev det aldrig och det var ju tur både för jonathan och veronica och alla andra också faktiskt och den där tjejen verkade lite läskig. elin är i alla fall en väldigt bra tjej och på tal om fester så har grannarna härunder (ja, de som sa att jag och vanessa skulle komma ner och dricka öl istället i början av sommaren), ja de människorna har fest och det roliga är att jag vet inte ens hur de ser ut. men de verkar väl softa och sådär skulle jag tro, i alla fall så har de fest lite då och då och fest är ju kul.
jag är ganska konfunderad just nu för någon hade ringt min mobil tre gånger utan att jag märkte det när jag var på väg hem från skiftinge och sen ringde jag upp numret och det var emma tror jag, eller hon sa att det var emma och det lät som emma. och hon som lät som mariefredemma sa att det var elin som hade ringt massor av gånger och hon sa också att hon visste inte varför elin hade ringt men att elin var nog rätt full och jag antog såklart att det var elin abrahamsson som hade ringt. sen för en stund sen ringde det från emma-numret (jag hade sparat det på mobilen ja) och då var det elin och först trodde jag att det var elin abrahamsson men det var min rebonjourelin och hon hade ringt massor av gånger sa hon och så var hon ganska full trodde hon och sen dog min fittmobil. det som är konfunderande är vem den där emma kan vara, om det nu var västeråselin som hade ringt. för den där emma lät ju som emma så jag är fett förvirrad och om ni inte har märkt det så har jag skrivit sjukt för mycket i denna blogg just nu och bara ointressanta saker. så nu ska jag gå och läsa i min bokilago.
och jag älskar den låten och blev så glad när han spelade den och jag kunde vissa delar ur låten och så sjöng jag see back back then then if you had a car you was the chitown version of baby and i was just a virgin a baby, one of the reasons i looked up to him crazy och så var jag nog gladare än någonsin faktiskt.
min blogg är faktiskt väldigt tråkig och sjukt ointressant och framför allt är den väldigt ful.
missy elliott, feat. vybz kartel & m.i.a - bad man
promenader på mörka höstkvällar är bland det mysigaste som finns och jag älskar att i gatlyktornas gula sken är det enda man ser marken framför sina fötter och fallna löv.
nämen vet ni vad att nu ska jag dra på mig fetaste förklädet och göra någon form av sallad och det ska jag göra av den anledningen att jag är hungrig. sedan ska jag läsa medan jag äter och när jag väl har ätit ska jag baka fetaste kladdkakan. fast förklädet skippar jag nog.
sen hoppas jag som fan att linette håller löftet och tar med sig lassi :)
you see how i
lassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassilassi
jag är sjukt glad för att fatta mig kort och jag är det utav den anledningen att nyss lyckades jag ladda ner graduation, den riktiga versionen alltså. jag behöver inte säga så mycket mer tror jag.
idag orkade jag inte vara med på gympan och att säga att jag har varit förkyld hela veckan med lite hes röst funkade som smort för paul sa att det kunde han höra.
jag låg två lektioner före i matten och nu är alla ikapp och det suger lite men vem bryr sig för jag kan ju bara dra iväg igen. i matten dårå. och nu vill massa hyndor här hemma sitta vid datorn så det blev bara massa skitsnack i den här skitbloggen idag. som vanligt alltså tänker ni kanske och ja egentligen är det nog precis så det är. bilder kommer imorgon förresten och imorgon är det mycket saker jag vill hinna med men nu ska jag nog läsa. min bokilago. och jag läser så ofta jag kan för den är så himla himla himla bra men jag är så rädd för att den ska ta slut så jag vågar knappt fortsätta.
det ser så gott ut när aladdin bryter sitt bröd och äter det
dagens bästa:
linette
bokilagon
emmi choco latte
brödet
linette
agnes
malin
filminspelningen
guazzi
redigeringen
höstkänslan
(vet att fiskspett står med två gånger :))
"jag skulle göra en falsk kamratsida och göra en kontaktannons"
jag skulle vilja ha en lassi i min hand och en linette här bredvid mig just nu.
ey yo goodmorning america
jag fryser. te skulle sitta fint men det får nog bli senare. jag borde titta på top model stockholm nu. men jag orkar inte. förressten är det fett töntigt namn. "top model stockholm". jag skriver helt sepe just nu. orkar inte. jag vill läsa nu. jag vill gå ut. jag vill att gussen ska ringa.
vad jag behöver just nu är a little sippy sippy, punkt
vad jag behöver just nu är a little sippy sippy, punkt
live on def poetry jam
jag känner att jag trackasserar min blogg fett hårt ikväll.
något som skulle vara så himla skönt just nu skulle vara att sova hos linnéa. jag vet inte men jag saknar henne så jävla och sug min kuk bara.
något som skulle vara så himla skönt just nu skulle vara att sova hos linnéa. jag vet inte men jag saknar henne så jävla och sug min kuk bara.
tankesultanen
Det var soligaste sommardag med fågelsång och kindvärme. Morris syntes inte men han hade fönstret lite på gavel och ibland man hörde några bastoner från källarstudion. Allt var softish där och inte ens det störde när jag hörde steg och buskprassel och Curre kom fram och satte sig bredvid på bommen. (Inte orolig kompis, Curre är stor men ändå bommen är av tjockaste stål.)
do
men kan det aldrig bli ledigt på vår toalett nej för folk måste kissa och bajsa i timmar där inne medan jag dricker mer och emr vatten bara för att jävlas med mig själv
extremt högt och otroligt nära
(jag saknar veronica) och allt som betyder något just i detta ögonblick för alltid när jag skriver så handlar det om känslor för stunden och ja, allt som betyder något just i detta ögonblick är att jag får träffa linnéa idag för jag vill, jag saknar och jag behöver det.
så jävla kasst, så jävla helvetes fittigt kasst.
allt men samtidigt så himla mycket mer
så jävla kasst, så jävla helvetes fittigt kasst.
allt men samtidigt så himla mycket mer
i guess you never know what you got till it's gone
maybe we can start again har jag tänkt men ibland är allt bara som grus i ögonen och därför, därför mår jag som jag mår precis just nu och kasta ännu mer småsten på mig bara för jag är fel och speciellt just nu och väldigt ofta faktiskt när jag tänker efter.
allt ledsamhet gör mig upprorisk och istället för att vara ledsen blir jag sjukt arg och responsen på min ilska gör mig bara ännu argare för jag blir så himla arg på allt och framförallt så blir jag arg på mig själv och all denna ilska blandas ihop i min mage och gör att jag inte pallar.
just i denna sekund skriver jag exakt vad jag tycker och jag känner såhär att ingenting betyder något, ingenting betyder ett jävla skit för varför ska jag bry mig när ingen annan bryr sig och jag vill bara krypa in i en varm vrå och tappa bort mig själv en stund och det känns som att jag inte kan säga vad som helst till henne för du har blivit hon nu. åtminstonde just för denna stund. och så måste jag alltid tänka mig för innan jag säger något så jag inte säger fel saker och det känns väldigt ofta som att hon ser ner på mig faktiskt och om hon nu gör det så kan hon ta sina ord och sina tankar och gå någon annanstans för det sista jag behöver är någon som tittar på mig som hon gör. och varför ska jag alltid haka upp mig på samma saker tänker jag, när det nu måste finnas så mycket bättre saker att lägga min egergi på?
och när jag tänker på det riktiga, när jag tänker på det det verkliga som finns någonstans där under så blir jag så tom för det lilla som finns kvar av det där stora är inte ens en bråkdel av var det en gång var och jag undrar bara vart tog allt vägen?
så jävla lätt för dig att säga sådär. så jävla lätt.
allt ledsamhet gör mig upprorisk och istället för att vara ledsen blir jag sjukt arg och responsen på min ilska gör mig bara ännu argare för jag blir så himla arg på allt och framförallt så blir jag arg på mig själv och all denna ilska blandas ihop i min mage och gör att jag inte pallar.
just i denna sekund skriver jag exakt vad jag tycker och jag känner såhär att ingenting betyder något, ingenting betyder ett jävla skit för varför ska jag bry mig när ingen annan bryr sig och jag vill bara krypa in i en varm vrå och tappa bort mig själv en stund och det känns som att jag inte kan säga vad som helst till henne för du har blivit hon nu. åtminstonde just för denna stund. och så måste jag alltid tänka mig för innan jag säger något så jag inte säger fel saker och det känns väldigt ofta som att hon ser ner på mig faktiskt och om hon nu gör det så kan hon ta sina ord och sina tankar och gå någon annanstans för det sista jag behöver är någon som tittar på mig som hon gör. och varför ska jag alltid haka upp mig på samma saker tänker jag, när det nu måste finnas så mycket bättre saker att lägga min egergi på?
och när jag tänker på det riktiga, när jag tänker på det det verkliga som finns någonstans där under så blir jag så tom för det lilla som finns kvar av det där stora är inte ens en bråkdel av var det en gång var och jag undrar bara vart tog allt vägen?
så jävla lätt för dig att säga sådär. så jävla lätt.
"du kan vara lugn"
ljuden jag hörde var rop på hjälp och jag hörde något som gjorde att mitt hjärta stannade och jag är inte säker på hur lång tid vi snackar om men allt stod still för ett tag och det jag hör är människor som säger att de inte vill leva längre.
du kan vara lugn var nog de bästa fyra orden jag hört på väldigt länge.
jag finns alltid här
you can catch me on the motorway
imorse vaknade jag 08.30 i marja-leenas säng och det var sjukt mysigt för på golvet låg job och sov och jag mådde inte illa och hade ingen huvudvärk och utanför regnade det litegrann. sedan tog jag med mig gullesnutten ut på en lite längre promenad och det var sjukt skönt och jag älskar älskar älskar nyfors. jag älskar byggnaderna och det faktum att nyfors innebär tusenmiljarder olika kulturer samlade i ett och samma område. när jag och gullesnutten kom in så skulle jag tvätta av hans tassar för han var ju helt lerig och smart som han är så förstod han att något var på gång så han började springa runt som en galning och han försökte bita mig och allt :D det var så himla roligt och han var så galen så veronica vaknade. när jag hade duschat jobs små tassar så rullade han runt på hallmattan och var sådär himla sär som bara han kan vara och jag och veronica kom på senare att den där lilla hunden är väldigt ful med sina små tänder utstickandes åt alla möjliga håll men han är så jävla härlig och det gör honom till sjukt söt faktiskt. att sitta och prata med veronica senare i marja-leenas säng om absolut ingenting var mysigt och härligt precis som den bruden är, mysig och härlig.
idag har jag gjort ingenting och jag har sovit två gånger för jag var väldigt trött. jag skulle kanske se på film med linnéa men anar jag rätt blir det inget och nu är jag fett pepp på att rita och jag har värsta bilden i huvudet om vad jag ska rita. att se på disneydags är något som jag har älskat sedan jag var liten för det är så himla mysigt och så himla slapparlördag som det kan bli.
recept på gårdagen:
1 droppe alkohol
2 droppar dans
3 droppar skratt
4 droppar tårar
5 droppar kärlek
och jag älskar dig
idag har jag gjort ingenting och jag har sovit två gånger för jag var väldigt trött. jag skulle kanske se på film med linnéa men anar jag rätt blir det inget och nu är jag fett pepp på att rita och jag har värsta bilden i huvudet om vad jag ska rita. att se på disneydags är något som jag har älskat sedan jag var liten för det är så himla mysigt och så himla slapparlördag som det kan bli.
recept på gårdagen:
1 droppe alkohol
2 droppar dans
3 droppar skratt
4 droppar tårar
5 droppar kärlek
och jag älskar dig
she said excuse me little homie i know you don't know me
jag vet inte vad som hände men jag sprang och sprang och visst kände jag att det gick sämre än vanligt men såklart tänkte jag att det blir ju bättre sen, för det blir alltid lättare efter ett tag. men lättare blev det aldrig utan jag blev bara tröttare och tröttare men det var ändå inte förrän mot slutet som min kropp liksom gav upp och jag kunde knappt andas och jag fattade verkligen noll noll noll och såhär blir det ju aldrig tänkte jag, vad är fel? jag var tvungen att lägga mig ner och jag började gråta. jag började gråta litegrann och jag vet inte ens varför men det hade verkligen varit skönt att gråta gråta gråta massor i den sekunden, men det kunde jag ju inte för jag hade ingen ingen ingen anledning. något som jag däremot vet är att dagens idrottslektion var den värsta någonsin.
ibland blir jag så himla överväldigad för jag kan inte, jag kan i-n-t-e förstå hur kanye to the fucking west kan vara ett sådant sant jävla geni som han är. och samma sak gäller även josé och de två männen är de män som jag beundrar allra mest av alla män i hela världen.
kalla mig vad du vill och säg vad du vill men sånt här ligger liksom över min intelligens. faktum är att det ligger långt över min intelligens och jag kan inte förstå. jag kan inte förstå men samtidigt behöver jag inte förstå för det är inte viktigt. något annat som inte är viktigt är vad människor säger när de bara snackar massa skit. när folk snackar skit vill jag bara dra ut allt skitsnack ur deras mun likt en meterlång olikfärgad näsduk ur en trollkarlshatt, och så vill jag bara stoppa ner det skitsnacket i en liten liten låda och låsa den lilla lådan för sedan kasta den långt ut i havet.
nåväl, idag är jag sjukt pepp på fest och jag hoppas som fan att det blir en skön kväll för
det jag behöver allra mest just nu är en riktigt härlig kväll.
och nu vill jag bara säga tack för att du räddar min dag ibland, mest hela tiden faktiskt och visst tvivlar jag väldigt ofta på mig, på dig och på oss men sedan är det de där små stunderna då du bara dyker upp från ingenstans och kommer till min undsättning som gör att jag älskar dig så mycket och det bästa är att jag inte behöver säga någonting för du fattar ändå.
ibland blir jag så himla överväldigad för jag kan inte, jag kan i-n-t-e förstå hur kanye to the fucking west kan vara ett sådant sant jävla geni som han är. och samma sak gäller även josé och de två männen är de män som jag beundrar allra mest av alla män i hela världen.
kalla mig vad du vill och säg vad du vill men sånt här ligger liksom över min intelligens. faktum är att det ligger långt över min intelligens och jag kan inte förstå. jag kan inte förstå men samtidigt behöver jag inte förstå för det är inte viktigt. något annat som inte är viktigt är vad människor säger när de bara snackar massa skit. när folk snackar skit vill jag bara dra ut allt skitsnack ur deras mun likt en meterlång olikfärgad näsduk ur en trollkarlshatt, och så vill jag bara stoppa ner det skitsnacket i en liten liten låda och låsa den lilla lådan för sedan kasta den långt ut i havet.
nåväl, idag är jag sjukt pepp på fest och jag hoppas som fan att det blir en skön kväll för
det jag behöver allra mest just nu är en riktigt härlig kväll.
och nu vill jag bara säga tack för att du räddar min dag ibland, mest hela tiden faktiskt och visst tvivlar jag väldigt ofta på mig, på dig och på oss men sedan är det de där små stunderna då du bara dyker upp från ingenstans och kommer till min undsättning som gör att jag älskar dig så mycket och det bästa är att jag inte behöver säga någonting för du fattar ändå.
ever ever
och i den stunden förlorade jag nästan hela min existens för jag hade grävt upp mig själv på ett sätt som jag inte kunde hantera. jag hade ingenting att gömma mig bakom, ingen skyddsmur som skyddade mig från bomberna. nej jag stod där helt blottad och så helt plötsligt blev jag träffad. men det gjorde inte ont för att prata med dig är ändå något som jag behöver göra ibland.
mango pickle down river
"hur stavas käkar?"
"k-ä-k-a-r"
"okej, vi hörs sen"
ayara
jag är det där lilla fröet som är i behov av konstant solsken för att kunna växa, och just nu är det ganska så väldigt molnigt.
en helt vanligt dag som började bra. en helt vanlig dag som började bra men som ännu inte är slut än och det som var bra försvann ganska fort när väl jag fick se verkligheten. den där verkligheten som jag gör allt för att inte se men som samtidigt alltid finns där. ibland glömmer jag bort verkligheten, jag tror att den inte riktigt existerar. sedan händer någonting som gör att jag inser att verkligheten alltid finns där, varje dag, varje minut, varje sekund och då är det som att någon suger ut all luft ur mina lungor och jag kan inte andas. jag kan inte andas för någon stryper mig. något stryper mig och den där dagen som började så bra är allt annat än bra nu och de där regnmolnen på himlen växer väldigt fort för de gör sig redo. de gör sig redo för anfall och regnet som de bär med sig kommer att falla som bomber över mitt hus, men de kommer inte att träffa någon eller någonting annat än mig. men snälla låt det regna, låt bomberna falla. för det är det enda jag klarar av just nu.
(veronicas bild)
en helt vanligt dag som började bra. en helt vanlig dag som började bra men som ännu inte är slut än och det som var bra försvann ganska fort när väl jag fick se verkligheten. den där verkligheten som jag gör allt för att inte se men som samtidigt alltid finns där. ibland glömmer jag bort verkligheten, jag tror att den inte riktigt existerar. sedan händer någonting som gör att jag inser att verkligheten alltid finns där, varje dag, varje minut, varje sekund och då är det som att någon suger ut all luft ur mina lungor och jag kan inte andas. jag kan inte andas för någon stryper mig. något stryper mig och den där dagen som började så bra är allt annat än bra nu och de där regnmolnen på himlen växer väldigt fort för de gör sig redo. de gör sig redo för anfall och regnet som de bär med sig kommer att falla som bomber över mitt hus, men de kommer inte att träffa någon eller någonting annat än mig. men snälla låt det regna, låt bomberna falla. för det är det enda jag klarar av just nu.
(veronicas bild)
cast some light
när man är saknad utav en annan människa så blir man på något vis glad och man känner sig älskad för att någon tänker på en och vill träffa en just då, just i den sekunden. man känner sig betydelsefull och man känner sig viktig och förmodligen saknar man också tillbaka. men sedan när man väl är nära de som saknat en så har ingen ändå tid med en, alla är upptagna med viktigare saker, med viktigare människor. det är en anledning till att jag inte tycker om saknaden. när man saknar någon så fylls man av alla bra stunder man haft tillsammans och allt det mindre bra som hänt i det förflutna blir liksom bortblåst. men på något sätt är det bara som ett täcke, ett tjockt vadderat täcke som ligger utslängt ovanpå verkligheten. för saknad är inte vardagen. visst kan man sakna varje dag, men saknaden i sig skiljer sig mycket från när man väl får träffa den saknade personen igen. då blir allt som vanligt ännu en gång. allt återgår till vardagen och man glömmer bort alla bra stunder man haft tillsammans, och alla små irritationer som kan tyckas obefintliga andra gånger börjar så småning om dyka upp igen.
saknad kan nog beskrivas som kärlek och glömska på samma gång ändå.
saknad kan nog beskrivas som kärlek och glömska på samma gång ändå.
beat goes on
check my coat in and i paid the dollar,
sidekick rings, what's up? holla!
text the address, I'll see you later
baby come down
come down, come down, come down
run down, run down, run down
run, make a run, make a run, make a run, make a run, make a run down
a dun da da dun da da dun da da dun da da dun dun
beat goes on
a dun da da dun da da dun da da dun da da dun dun
beat goes on
idag hade jag klädsömnad med mimmi&linette och a whole bunch of other people och det kommer nog bli väldigt bra det där hoppas jag, bara min fantasi pallar trycket och mina fingrar klarar av pressen så.
hade även bild idag vilket var sjukt mysigt och vi skulle göra våra bildmappar. men jag kom ingenvart på mappen utan satt och ritade på annat. men björnen (YES vi fick björn jaaaaa :D) verkade tycka att det var bra och sa att jag kunde ta med det på mappen. i alla fall kommer det bli sjukt mysigt senare i höst att sitta högst upp i A-huset och rita med tjejerna och lyssna på p3 och så är det helt mörkt utanför och allt.
sen satte jag i min 8mm-tunnel idag också, och mitt hål var ju för litet så det gör feting ont x) förresten så pallar jag inte skolfoto imorgon, men what the ffffff :)
det är mycket jag vill just nu. jag vill att elin ska komma hit på momangen och jag vill vara hos både jasmine och hide precis just nu och jag vil spola tillbaka tiden till den första september tvåtusensju och vara tjugo år för en dag så jag kan få träffa josé och jag vill tillbaka till kanye bara för att det var det bästa jag varit med om.
samtidigt som alla tankar flyger runt i mitt huvud plockar jag ut en viss tankte som står skriven på en liten lapp och på den lappen står det att jag behöver verkligen börja röra mig mer innan jag börjar lagra fett for real.
pussa på din mamma från mig, okej
rock for moe var typ ganska mysigt då och då men liksom själva grejen förstår jag mig inte riktigt på. för vi såg inga av alla de band vars namn låter typ likadant (åtminstonde lika fult), och vi liksom umgicks inte med massor av främlingar och vi shakeade inte loss i discotältet som hade sämst musik. (vadå carola, linda bengtzing och "jag vill ha sex med dig"?) vi låg och chillade i tältet och allra mest satt vi och hängde in tha caravan och det var faktiskt fett mys.
jag kan inte rå för att jag tappar bort mig ibland för det är svårt att inte komma bort när det är sådan uppståndelse. och jag tänkte att jag vet inte ens vad jag gör här och alla runt omkring mig befinner sig minst tiotusentals ljusår framför mig och här sitter jag. här sitter jag ensam och saknar de människor som jag borde vara hos alldeles precis just nu.
i alla fall så har jag en tio komma sexton timmars skoldag imorgon och jag ser fram emot alla mina induviduella val faktiskt och speciellt klädsömnad men allra speciellt bild för det är typ på kvällen och jag vill att vi ska ha björn i bild för jag tycker att han är bra, faktiskt. och faktiskt så saknar jag många människor just nu och jag saknar många saker. jag saknar josé fast jag lyssnar på honom precis denna sekund och igår tänkte jag på honom massor och saknade och hatade att jag inte var i stockholm och såg honom just då. men jag sa inget för jag tänkte att de tycker nog att jag tjatar och jag vet inte, men ibland så försvinner verkligen orken.
nu måste jag förklara i en uppsats vad meningen med livet är och hur lätt är det när man inte vet någonting. förlåt men just nu orkar jag absolut ingenting. jag vill bara bli väldigt liten och försvinna in i något stort och varmt. något beskyddande.
och så många gånger som jag önskat att jag var liten igen medan alla andra är så himla långt före, de är så himla vuxna och de är så himla inne i sina liv och jag, jag bara önskar att jag gick på dagis igen och klättrade och åkte och gungade och spelade och ritade och skrattade och gjorde allt som ett litet barn gör. jag tror faktiskt att jag vill vara ett barn igen. eller så vill jag bli så stor som jag bara kan bli, typ gammal och grå och sen typ somna och vakna dagen efter och vara tre år igen. nino quincampoix.
send me your position it's getting lonely down here
things I've been up to lately have kept me from seeing clear
as soon as the storm is over and all the fog is clear
as soon as the storm is over i've promised to send out for you
jag kan inte rå för att jag tappar bort mig ibland för det är svårt att inte komma bort när det är sådan uppståndelse. och jag tänkte att jag vet inte ens vad jag gör här och alla runt omkring mig befinner sig minst tiotusentals ljusår framför mig och här sitter jag. här sitter jag ensam och saknar de människor som jag borde vara hos alldeles precis just nu.
i alla fall så har jag en tio komma sexton timmars skoldag imorgon och jag ser fram emot alla mina induviduella val faktiskt och speciellt klädsömnad men allra speciellt bild för det är typ på kvällen och jag vill att vi ska ha björn i bild för jag tycker att han är bra, faktiskt. och faktiskt så saknar jag många människor just nu och jag saknar många saker. jag saknar josé fast jag lyssnar på honom precis denna sekund och igår tänkte jag på honom massor och saknade och hatade att jag inte var i stockholm och såg honom just då. men jag sa inget för jag tänkte att de tycker nog att jag tjatar och jag vet inte, men ibland så försvinner verkligen orken.
nu måste jag förklara i en uppsats vad meningen med livet är och hur lätt är det när man inte vet någonting. förlåt men just nu orkar jag absolut ingenting. jag vill bara bli väldigt liten och försvinna in i något stort och varmt. något beskyddande.
och så många gånger som jag önskat att jag var liten igen medan alla andra är så himla långt före, de är så himla vuxna och de är så himla inne i sina liv och jag, jag bara önskar att jag gick på dagis igen och klättrade och åkte och gungade och spelade och ritade och skrattade och gjorde allt som ett litet barn gör. jag tror faktiskt att jag vill vara ett barn igen. eller så vill jag bli så stor som jag bara kan bli, typ gammal och grå och sen typ somna och vakna dagen efter och vara tre år igen. nino quincampoix.
send me your position it's getting lonely down here
things I've been up to lately have kept me from seeing clear
as soon as the storm is over and all the fog is clear
as soon as the storm is over i've promised to send out for you
