overflooded

jag älskar att prata med dig. jag vill bara att du ska må bra, det är allt som räknas. och jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar vissa stunder igår. jag grät för att allt är så jävla otroligt helvetes orättvist. och jag HATAR det, mer än någonting annat! jag hatar att världen är så jävla fittigt ytlig och att en sådan underbar människa som du blir så förjävligt behandlad ibland. du förtjänar verkligen det bästa och det var ingenting jag bara sa i stundens hetta liksom. jag menade det verkligen och jag menar det fortfarande.

du sa att jag skulle sluta gråta och att du överlever alltid och jag svarade att det räcker inte att bara vara vid liv, du måste leva också.


jag berättade som vanligt och jag kan aldrig hålla käften och jag hatar överdramatik och jag bara hatar fan.


det är dags att ta tag i saker och ting egentligen

grejen är att jag inte riktigt minns om vi verkligen sa det, om du sa det eller om jag bara har drömt? allting är så dimmigt