26 september
jättetidigt imorgon kommer jag behöva gå den där vägen. jättemånga morgnar en lång tid framöver kommer jag gå samma väg flera gånger om dagen. men det gör ingenting faktiskt. för snart blir det mörkare ute och med mörkret kommer hösten. och när hösten kommer faller löven ner. jag älskar när löven faller ner.
rutinerna rullar snart igång och jag har blandade känslor. mest är jag faktiskt glad. jag är glad för att jag kommer få träffa många härliga människor varje dag igen. jag har saknat det. samtidigt är jag orolig. jag är orolig för vad jag ska välja för individuella val o.s.v. jag är orolig för min framtid för jag vet inte vad jag vill syssla med alls. men det kommer nog, tror jag.
sluta tjata då, tänkte jag ännu en gång. varför gjorde du sådär? varför bryr du dig inte om det längre? jag vet inte tänkte jag, kanske för att jag inte orkar, inte vill eller kanske för att jag vill ha det just sådär på mitt sätt. jag vet i alla fall att jag hatar tjat men att jag samtidigt blir alldeles för arg för alldeles ingenting alldeles för ofta. så jag sa ingenting.
jag älskar hösten för det blir på något sätt som a new beginning typ, och jag ser fram emot alla dagar med dig. jag försöker föreställa mig hur saker och ting hade varit om inte du varit där, och jag kan inte se någonting. för det finns inget att se utan dig.
jag är sjukt glad för idag åkte jag till lindex och på dirren hittade jag min hårfärg, den där speciella som jag alltid använder. så jag ska färga ikväll. och så ska jag jogga, det har jag typ sett fram emot också. och så ska jag titta på alfons inatt när alla har gått och lagt sig och det är helt kolsvart ute. gud vad jag älskar hösten. och jag, linette, gabriella, malin och agnes ska gå och simma snart har jag bestämt :) för simma är så sjukt skönt och bäst och roligast med de där människorna.
jag kommer ihåg att den där dagen var den bästa på så himla länge då och allt var tack vare er, framför allt tack vare dig. i freekin love you.
rutinerna rullar snart igång och jag har blandade känslor. mest är jag faktiskt glad. jag är glad för att jag kommer få träffa många härliga människor varje dag igen. jag har saknat det. samtidigt är jag orolig. jag är orolig för vad jag ska välja för individuella val o.s.v. jag är orolig för min framtid för jag vet inte vad jag vill syssla med alls. men det kommer nog, tror jag.
sluta tjata då, tänkte jag ännu en gång. varför gjorde du sådär? varför bryr du dig inte om det längre? jag vet inte tänkte jag, kanske för att jag inte orkar, inte vill eller kanske för att jag vill ha det just sådär på mitt sätt. jag vet i alla fall att jag hatar tjat men att jag samtidigt blir alldeles för arg för alldeles ingenting alldeles för ofta. så jag sa ingenting.
jag älskar hösten för det blir på något sätt som a new beginning typ, och jag ser fram emot alla dagar med dig. jag försöker föreställa mig hur saker och ting hade varit om inte du varit där, och jag kan inte se någonting. för det finns inget att se utan dig.
jag är sjukt glad för idag åkte jag till lindex och på dirren hittade jag min hårfärg, den där speciella som jag alltid använder. så jag ska färga ikväll. och så ska jag jogga, det har jag typ sett fram emot också. och så ska jag titta på alfons inatt när alla har gått och lagt sig och det är helt kolsvart ute. gud vad jag älskar hösten. och jag, linette, gabriella, malin och agnes ska gå och simma snart har jag bestämt :) för simma är så sjukt skönt och bäst och roligast med de där människorna.
jag kommer ihåg att den där dagen var den bästa på så himla länge då och allt var tack vare er, framför allt tack vare dig. i freekin love you.
Kommentarer
Trackback
