overflooded

det är när jag väl tar tag i saker som allt trasslar till sig. när det händer så faller all ork från min kropp ner i marken. den studsar inte tillbaka upp i mina händer igen utan när jag väl har tappat min ork så faller den. den når marken och den krossas. med ett öronbedövande jävla dån så krossas all min ork i tusen små bitar. det är så typiskt att när man väl anstränger sig så går allt fel. det är sånt som får mig att vilja släppa taget om alla saker jag håller i, har hållt i och någonsin kommer att hålla i mina händer. jag vill liksom bara lägga mig ner och sova. men det går inte.

om jag står upp så orkar jag ingenting. om jag lägger mig ned så somnar jag.

idag är en sån där dag då jag känner att jag vill bli smal igen. idag är en sån där dag då jag känner att jag ska bli smal igen. just nu är en sån stund då jag tänker tillbaka på i somras och minns. ingen minns det jag minns för ingen vet vad det är jag minns men det gör inget för huvudsaken är att jag själv vet. huvudsaken är att jag minns. och jag ska aldrig glömma.