overflooded

det finns så himla mycket att säga ibland och andra gånger finns det ingenting att säga för orden hopar sig, trasslar in sig och kan inte komma ut. ord som rullar in på tungan för att sedan rulla ut och nå någon annans öron. jag undrar vad som händer med ord som förblir osagda. kanske vittrar de bort, kanske finns de kvar där inne föralltid.
jag kände orden hänga i luften men samtidigt insåg jag att det också var allt för orden skulle aldrig yttras och det som så gärna ville sägas skulle aldrig bli sagt. kanske var det inte så viktigt ändå, kanske klarar vi oss i alla fall.