feathers on my breath

jag har något till dig sa hon och log och sedan plockade hon fram en vitgul kasse från sin väska och den kassen var full med böcker men det var inte några vanliga böcker med vanliga ord trycka på vanliga sidor utan det var min barndoms böcker med min barndoms ord tryckta på min barndoms sidor och det är exakt precis just de böckerna som ger mig den där känslan av välmående som jag ä-l-s-k-a-r.

precis på det sättet vill jag med hjälp av färger former och ord skapa något sådär alldeles underbart, någonting som kan betyda sådär himla jättemycket för någon annan människa, någonting som kan göra någon annan glad men som mest av allt gör mig själv glad. jag vill göra någonting som gör att jag kan känna att den där ida hon kan faktiskt hon med trots allt dåligt och trots allt tvivel.

när listan på saker att göra tillslut blir så lång att vart jag än går och hur långt bort jag än tar mig så är den där och när allt liksom bara staplar sig så högt att tornet av saker att göra börjar vackla fram och tillbaka, det är då apatin kommer och jag ser ingenting och jag kan inte röra mig.

Kommentarer
Postat av: HANNA

den ida, ja hon är minsann en verbal jäkel.
puss

2007-10-05 @ 18:01:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0