overflooded

när en doft, några ord eller något annat som man helt enkelt inte kan ta på påminner om en förlorad tid och allt man kan göra är att minnas. det är då jag är tillbaka i det förflutna och allt jag vill göra är att stanna kvar i den tiden som en gång gick förlorad och jag vill bara känna och uppleva och andas på samma sätt som jag gjorde då, då när allt var speciellt. när minnena bleknar så har man inget val utan vare sig man vill det eller ej så glömmer man. man glömmer bort någonting som en gång betydde väldigt mycket men man glömmer aldrig bort det helt för rätt när det är så kan minnena ploppa upp i huvudet igen och man minns. man tillåter sig att minnas igen och man fylls med gamla känslor som nu mest känns som nostalgik och man lovar sig själv att man föralltid ska minnas. men varje gång man lovar sig själv att man ska minnas någonting så glömmer man förr eller senare bort det.