overflooded

just nu just precis nu skulle jag vilja vara på sjukhuset hos min morfar för det verkar jättemysigt att se någon vara sådär glad och att bara sitta och göra honom sällskap och titta ut ur fönstret och bara se höstmörkret och plus att jag saknar honom sjukt förskräckligt mycket. och är det inte konstigt att något som ligger så himla nära ibland kan kännas så otroligt långt bort och antagligen får man säkert inte besöka honom vid den här tiden i alla fall.
något som jag inte vill göra just nu är att räkna matte men det måste jag göra och det ger mig lite ångest faktiskt och jag känner mig så svag svag svag för jag orkar ingenting nu för tiden och jag somnar i skolan säkert varenda dag och jag borde gå ut och röra på mig för jag orkar inte samla fett och jag skulle vilja gå ut och gå med veronica men hon är antagligen inte hemma.

(några äckliga saker är handtag och uppvärmda toalettsitsar och kvalster)

det fulaste ordet jag vet är säkert inte ens ett ord men många brukar säga det ändå och jag hatar det så mycket att jag inte ens kan säga eller skriva det och jag kan inte se när någon har skrivit det och jag tål inte att höra det ordet för det rubbar hela mitt system. det är ett dubbel-v som sitter ihop med underbar och våga inte skriva det ordet för jag mår seriöst dåligt när någon säger eller skriver det fast att det egentligen är helt sjukt. när någon skriver just det ordet med just den stavningen så slår min hjärna liksom larm till mina ögon och jag kan kan kan inte titta på det för det går emot allt och allting i min kropp.

jag har aldrig varit så här gammal men samtidigt vet jag i mitt huvud att jag är yngre än vad jag någonsin kommer att bli.