overflooded

jag skulle faktiskt kunna tala om saker jag hatar. jag skulle kunna berätta hur störande det är med människor som har så himla lätt för allting, som är så snabba i skolan och duktiga och ambitiösa. som har skrivit en hel a4-sida när man själv inte ens har skrivit en rad. jag skulle kunna berätta om hur jävla äckligt det är när asfalten är full av ruttnande maskar och krälande sniglar som krasar under fötterna efter vår- och sommarregnet. jag skulle kunna berätta om hur mycket jag hatar när människor stänger en ute och inte lyssnar. jag skulle kunna berätta om hur jävla äckligt det är med mat ibland, när allt liksom kletar ihop sig och nästan fastnar i gommen. jag skulle kunna berätta om hur jävla frustrerande det är att de flesta människor, inte alla, men jävligt många, som faktiskt är värda att träffa bor så långt borta. jag skulle kunna berätta om alla de dagar jag spenderat åt att vara rädd och hur jävla meningslöst det egentligen är. jag skulle kunna berätta om hur mycket jag hatar när folk man inte känner stirrar på en. jag skulle kunna berätta om hur äckliga människor egentligen är, i synnerhet jag själv. och så skulle jag kunna berätta om att jag är överdriven och emotionell, men att jag faktiskt inte tycker om att bli övergiven i ett musikhus en torsdagseftermiddag. men då kanske jag skulle uppfattas som ganska negativ.