overflooded

vi vaknade någonstans mitt i ingenstans och solen sken för första gången på en evighet och du tog med mig ut och du skjutsade mig på en fin gammal brunrostig damtralla och med vinden i mitt hår tänkte jag att det är såhär det ska vara, precis hela tiden och alltid och sen stannade vi vid en fårhage och satte oss på den varma asfalten och då sa du det jag hade tänkt, du sa det är så här det ska vara, och sen kastade vi småsten i en bäck och tittade på fåren som såg ut som stora bomullstussar i det torra gräset och sjön bakom hagen glittrade i solskenet och trots att det var det första riktiga vårdagen på året så kändes det som att allt alltid hade varit så, precis så som det var den där dagen, solen värmde i min rygg och jag log.