overflooded

jag funderade alltid på hur det skulle vara att hoppa ut från ditt fönster, inte på riktigt utan liksom bara sträcka ut benen och ta ett jätteskutt ner i gräset och sen försvinna in i skogen.
era spetsgardiner var rosa och vita och ljuslila och era dockor stod i sina obrutna förpackningar, uppspikade på väggen och det luktade gott hemma hos er. bröd och kycklingpastej och något konstigt vitt som ni brukade äta, det luktade stridsvagnar i det undermedvetna men kryddorna tog nästan alltid över. 
(en gång gjorde hon något otillåtet och han slog henne med ett bälte, inte en smäll utan flera och hon var så liten tänkte jag men när jag plingade på dörren öppnade han alltid och log och nöp mig i kinden, alldeles för hårt men samtidigt alldeles vänligt.)
din bror hade en trehjuling fast han var tretton år. jag tyckte han var så stor och de ropade saker efter honom, cykeln den var lila. en gång gömde vi oss i en buske bredvid basketplan där man åkte skridskor på isen om vintrarna fast nu var det sommar och din bror ropade på oss men vi ville inte synas. 
din pappa var lång och smal och din mamma var kort och kraftig och hennes namn var svårt att uttala och påminde om ordet termometer, håret var lockigt vad jag kan minnas och på tv'n var det ofta allvarliga människor som pratade ett främmande språk. 
ibland lyssnade vi på fina sånger. en kvinna på skärmen sjöng och dansade i en glittrande klänning, hon hade bruna ögon och hennes hår var blekt.
vi brukade spela tv-spel och ni hade roliga handkontroller, de var små och jag tänkte alltid att de måste vara från någon plats långt borta, kanske därifrån du kom eller det stället fåglar flyger till på hösten när de behöver värme.

jag kände en lukt precis när jag kommit in i bilen och jag sa: det luktar precis som det gjorde hemma hos min utländska kompis när jag var liten. doften var varm och trygg och det var dig jag menade.