forget my beauty

nu är det såhär att jag aldrig är ensam hemma. aldrig aldrig aldrig, för det är jämt någon annan hemma. och om man vaknar och tror att man är ensam, så visar det alltid sig att man inte är det. det är jävligt jobbigt faktiskt, med tanke på att min familj är jävligt jobbig jävligt ofta. men nu är jag i alla fall ensam hemma för mi familia has gone to west eroze. och det är så jävla skönt. nu ska jag gå och ta lite mer glass och njuta av att det är helt tyst här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0