turbulens

jag älskar känslan av att få höra ord som man har längtat efter att få höra så himla länge. ord som har legat som fastklistrade i ens fantasi i en evighet och ord som har skavt i bröstet och gjort en osäker på om de någonsin ska bli sagda. när orden väl släpps ut vänds man liksom uppochner och kastas runt i luften, samtidigt som hela världen rör sig. det kan vara känslan av lycka men jag är inte säker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0